Carl Bildts politik för Arktis är en klimatkatastrof

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2012-04-25

MP: Nu kvarstår ett år av det ordförandeskapet i Arktiska rådet och Sverige har goda chanser att göra om och göra rätt. Men då måste Bildt låta oljan vara

I dagarna är det halvtid på Carl Bildts och Sveriges ordförandeskap i Arktiska rådet. Med stigande oljepriser, klimatutmaning och smältande isar är Arktis oljebranschens nya geografiska front. Sverige befinner sig i centrum av utvecklingen och har goda möjligheter att påverka.

Till följd av klimatförändringen smälter isarna i världen med hög hastighet. Om den olja och gas som fram tills nu legat oåtkomlig under det arktiska istäcket tas upp, blir det praktiskt taget omöjligt att förhindra en klimatkatastrof av stora mått. Kommande generationer kan då räkna med kraftigt försämrade livsförutsättningar.

Statsminister Reinfeldt har beskrivit klimatförändringarna som en ödesfråga för mänskligheten där Sverige ska visa ledarskap och vara ett internationellt föregångsland. När Sverige tog över ordförandeskapet i Arktiska rådet hade regeringen chansen att visa just det ledarskap i klimatfrågan som Reinfeldt sade sig vilja stå för.

Av de åtta länder som ingår i den exklusiva skaran av arktiska länder har de fem kuststaterna stora ekonomiska intressen i att exploatera olja och gas i regionen. Däribland inte Sverige. Om det finns en instans där exploatering av den arktiska oljan och gasen har en chans att stoppas så är det i Arktiska rådet. Det är det naturliga forumet för alla former av överenskommelser mellan de Arktiska länderna och folken.

Med Sverige, som är ett land utan direkta oljeintressen i regionen, vid ratten i Arktiska rådet är tiden inne och förväntningarna höga. Som framgångsexempel finns Antarktis. Där lyckades ett liknande råd av länder för tio år sedan med den historiska bedriften att enas om ett internationellt avtal som förbjuder all olje- och gasutvinning i området under 50 års tid.

Besvikelsen blev därför stor när regeringen presenterade sin Arktisstrategi. Dokumentet visade sig vara inget annat än en strategi för rovdrift och utförsäljning av planetens framtid. Bildt påstår att Arktiska rådet är ”fel forum” för denna typ av fråga och ett svenskt krav på utvinnings-stopp skulle inkräkta på kuststaternas självstyre. Med andra ord: eftersom Sverige inte kan tvinga de andra länderna att stoppa utvinningen, finns det enligt utrikesministern heller ingen anledning att ha någon åsikt i frågan.

Med Bildts logik skulle det inte finnas någon mening att ha en utrikespolitik

överhuvudtaget. Utrikesministern har också sagt, vilket både miljörörelsen och media raljerat över, att utvinningen ska ske på ett ”hållbart” sätt. Hur kan något i grunden så ohållbart göras på ett hållbart sätt? Tankevurpans logik är nästan överväldigande, en klimatkatastrof verkar helt ok enligt Bildt, så länge den sker under ordnad formalia.

Miljöpartiet anser att det behövs både en helhetssyn och ett konkret ansvarstagande för klimatet. Den utmaning mänskligheten står inför är så stor att vi inte har råd att misslyckas. Alla sektorer och politikområden måste dra åt samma håll för att minska vår miljöpåverkan. Vår tid vid förhandlingsborden bör ägnas åt att skapa möjligheter för hållbar utveckling, inte för mer utvinning av olja.

Hittills har Carl Bildt varit en klimatkatastrof som ordförande i Arktiska rådet. Nu kvarstår ett år av det ordförandeskapet och Sverige har goda chanser att göra om och göra rätt. Vi kan ta klimatansvar och visa internationellt ledarskap. Men då måste du låta oljan vara, Bildt.

Bodil Ceballos

Helena Leander