Ilmar Reepalu inte lämplig som ”Malmös starke man”

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2012-03-28

Henry Bronett: Jag önskar mig konkreta insatser som värnar rätten att röra sig fritt i sin egen stad

Ilmar Reepalus upprepade och klart olämpliga uttalanden samt att han gör sig till ett ”missförstått offer”, då han blir konfronterad med uppenbart osanna och rasistiska påståenden visar att han inte längre är lämplig att vara ”Malmös starke man”.

Det som sker i Malmö är allvarligt. Att vara rädd att röra sig fritt i sin egen stad för att man tillhör en viss religion eller kultur – och att det sker så frekvent att vissa familjer valt att flytta från vårt land – är för länge sedan över gränsen för vad som är acceptabelt.

Rasism och antisemitism är inte något som botas enbart med ökade arbetstillfällen (ett återkommande påstående från politiker), inte heller genom ökad kunskap (ett annat populärt påstående).

Det finns människor som anser antisemitism vara något berättigat, att judar faktiskt är lika med ondska och att de borde fördrivas ur landet, gärna med våld. På vilket sätt, skulle denna inställning, ändras med ökade arbetstillfällen? De högergrupper som nu allt mer öppet torgför sina åsikter på nätet, som med hot och attacker våldför sig på människor i vårt land – för att deras religion eller kultur inte passar dem – pacificeras inte genom att bli satta i arbete.

Inte heller är alla människor som hyser extrema åsikter och är beredda att ta till våld obildade eller dumma. Hur skulle kunskapen om andra världskriget göra extremhögern mindre benägen till våldsdåd? De kan ofta sin historia, de tycker bara att fel ”sida” vann!

Sverige är ett land vars lagar och regler är till för att garantera allas trygghet - oavsett var vi kommer ifrån och vad vi tror på. Om vi inte längre klarar att skydda medborgare för att de tillhör en kultur, religion eller eljest hyser åsikter som inte passar extrema grupper - vad är vi då för ett land?

Att detta inte är en lätt fråga, förstår jag nog - men att så lite görs, förstår jag inte alls.

Önskar mig att vi har civilkurage nog att sätta ner foten vad gäller antisemitism och rasism. Förföljelse och hot av människor på grund av deras övertygelser hör inte hemma i vårt land.

Önskar mig från politiker en gemensam och tydlig markering samt konkreta insatser som värnar individers rätt att röra sig fritt och öppet få säga vad de tänker och tror.

Politiker med Sveriges statsminister i spetsen behöver tar bladet från munnen och uttrycka sig tydligt, både vad gäller det som sker i Malmö så väl som i övriga Sverige.

Vad tänker ni göra?

Henry Bronett