Victoria och Daniel – våga lita på er själva

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2012-02-23

Familjerådgivaren: Lyssna inte på alla förståsigpåare – ni är era egna experter

En prinsessa är född. Ännu en. För så är det – varje förälder ser sitt barn som en prins eller prinsessa.

Samma förunderliga känsla. Samma glädje och oro. Det delar ni, Victoria och Daniel, med oss alla som haft lyckan att bli förälder.

Och frågorna: Hur ska vi fixa det här? Är jag mogen att axla ­ansvaret som förälder? Vad innebär det här egentligen? Hur ska ­tiden räcka till? Ja, dessa och ­tusen andra frågor delar ni med alla ­nyblivna föräldrar.

Med all säkerhet kommer förstå-sig-påare nu att stå i kö för att ge sina kloka råd. Råd om hur ni bör tänka. Vad som är annorlunda just för er. Hur man uppfostrar kungligt. Varför man ska undvika ditt eller datt.

Jag vill uppmana er att inte lyssna på alla andra. I stället uppmuntrar jag er att lyssna på er själva. För det är så att varje människa som blir förälder har så mycket mer vishet och kunskap inom sig själv än man vågar tro. Detta kunnande finns hos varje man som blir pappa, hos varje kvinna som blir mamma, oavsett om man föddes som Bernadotte, Westling eller Svensson.

Det händer något i den kvinna som blir mor. Och mannen som blir far är inte densamme som tidigare. Föräldraskapet väcker nya inneboende kompetenser. Precis på samma sätt som det väcker nya och starkare känslor.

Liksom andra föräldrar har ni redan fått uppleva detta förunderliga – hur det bara väller fram känslor av ömhet och man frågar: hur kan detta nya lilla knyte framkalla så stark kärlek? Och hur självklart det känns att skydda detta barn, om så med sitt eget liv som insats.

Det är alltså ni, Victoria och Daniel, som är experter i första hand. Inte sådana som jag, psykologer eller allra minst självutnämnda hovexperter. Ni känner redan ert barn, och barnet är väl bekant med er. Det finns ingen annan än ni föräldrar som kan tolka de små nyanserna som barnet förmedlar till er. Ingen annan som känner om barnet gråter jag-är-hungrig-gråt eller jag-är-trött-gråt.

Barn är mycket mer än en produkt av sina föräldrar. Barnet är något unikt i sig själv, i sin genetiska kod. Det är därför varje barn ska fostras unikt.

Visst finns det förhållningssätt som är generella i barnuppfostran, som uppmuntran, närvaro, kärlek och trygghet. Men fostran är ändå individuell.

Vissa barn har behov av mycket närhet. Vill finnas fysiskt nära. Sova nära föräldern.

Andra söker inte samma intimitet utan är i behov av eget fysiskt utrymme.

Vissa barn är mer tillbakadragna och trivs med att vara en i mängden. Andra älskar att stå i centrum och få andras blickar på sig.

Hur den nya lilla prinsessan är kommer ni som föräldrar att upptäcka ganska snart. Karaktär och personlighet kan man nämligen upptäcka tidigt.

Men det är klart, att skriva om den nya prinsessan utan att nämna det kändisskap som finns är att blunda för verkligheten. Men också här finns det en fantastisk kompetens hos er, Victoria och Daniel. Tillsammans har ni två helt olika erfarenheter av uppväxtvillkor.

Kanske kan en del kan tänka att det ställer till det i er relation, att komma från olika kulturer. Men som jag ser det finns det en rikedom i detta när ni nu ska lotsa ert barn genom livet.

Daniels erfarenhet av en uppväxt bland andra, utan strålkastare och fotoblixtar. Victorias upplevelse av att ständigt vara påpassad.

Tillsammans har ni den kompetens ni behöver för att avväga hur och på vilka sätt vi andra ska få ta del av prinsessans uppväxt.

Vilka gränser som ska sättas, hur hon ska skyddas. När och på vilka sätt hon ska skolas in i att ­vara ­hela Sveriges älskade prinsessa.

Så kära Daniel och Victoria, ta emot all vår kärlek och lyckönskning till er nya prinsessa. Men lyssna inte så mycket till alla råd från andra.

Tänk efter och känn efter. I er själva hittar ni svaren som kommer att betyda en god och trygg uppväxt för den lilla prinsessan.

Sverker Wadstein