Jobba efter 67 är också livskvalitet
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2012-02-10 | Publicerad 2012-02-08
Per Gahrton: Reinfeldts idé är för viktig för att slaktas av den rödgröna oppositionen
För fyrtio år sedan gav jag ut en bok – ”Upp till kamp pensionärer!” – där jag lanserade tanken på rörlig pensionsålder. Bakgrunden var förstås att jag under min efterforskning insett att pensionärer inte är en enhetlig grupp, utan att den består av allt från utslitna kroppsarbetare som borde få pensionera sig vid 60, till stillasittande ”hjärnarbetare” som skulle kunna jobba upp i 80-årsåldern. Vad som behövdes var inte en allmän sänkning eller höjning pensionsåldern utan en individualisering, det vill säga en rörlig pensionsålder.
Därför vore det illa att Fredrik Reinfeldts utspel om att ”jobba till 75” skulle slaktas med indignationsargument av typen ”Reinfeldt vill att DU arbetar till 75 men för honom gäller andra regler”, som i en Aftonbladetrubrik i dag.
I intervjun i Dagens Nyheter fastslår Reinfeldt att 65-årsgränsen för garantipension ska finnas kvar, men påpekar också att ”det var länge sedan Sverige införde flexibel pensionsålder”. Ja, det är till hälften rätt. Det har ganska länge funnits möjlighet till både förtida och uppskjutet uttag av pension. Rätten att få pension – som i pengar – har en viss flexibilitet, även om det kostar i form av lägre pension att ta ut den tidigare.
Men rätten att jobba kvar är inte särskilt flexibel. Det finns en lagfäst avgångsskyldighet vid 67. Efter 67-årsdagen kan man jobba kvar enbart om arbetsgivaren accepterar det. Och Las gäller inte, man kan sparkas direkt av vilket skäl som helst.
Tänk om Reinfeldt inte menar att alla ska tvingas jobba tills de fyller 75. Tänk om han menar att alla ska ha rätt att jobba till 75! Det vill säga att avgångsskyldigheten tas bort. Den idén är alltför viktig för att slaktas av den rödgröna oppositionen bara för att den tas upp av en moderat statsminister.
Dessutom är det en myt att det bara är akademiker och kontorsfolk som vill jobba högre upp i åldern. Mängder med undersökningar visar att arbetet också för löntagare i industri, utbildning, vård etcetera inte enbart är en inkomstkälla utan också en viktig social miljö. Även om höjd utbildning och mycket annat gör att det 2012 inte är lika många pensionärer som bara ”sitter och ligger” som det var när jag gav ut min bok 1972, är det ändå mängder i alla yrkesgrupper som inte är kroppsligt utslitna, som saknar gemenskapen på arbetsplatsen om de tvingas sluta. Varför ska de inte själva få bestämma när de vill sluta jobba, både om det vill göra det före eller efter 67-årsdagen?
I detta avseende är faktiskt EU progressivare än Sverige. Enligt ett direktiv från 2000 förbjuds åldersdiskriminering och Sverige har fått kritik för att inte genomföra detta tillräckligt tydligt.
Ska vi få en verkligt rörlig pensionsålder räcker det inte med rätt till pension från 60, då måste rätten att jobba höjas radikalt, kanske till 75. Alltså: Fredrik Reinfeldt, du har sagt A, dags att också säga B och avskaffa avgångsskyldigheten, i varje fall till 75!
I vilket fall som helst måste den rödgröna oppositionen inse att det inte är särskilt progressivt att enbart slåss för sänkt pensionsålder. För många människor är höjd pensionsålder minst lika viktig för livskvaliteten. Alltså: Rörlig pensionsålder för alla.
Per Gahrton