Kortare arbetstid fördjupar krisen

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2012-01-23 | Publicerad 2012-01-20

Jasenko Selimovic (FP): Européerna har blivit världens idisslare

Sedan 1970-talet har vänsterpartiet, socialdemokratiska kvinnor och miljöpartiet menat att förkortad arbetstid - med målet sex timmars arbetsdag med bibehållen lön – är att sträva efter. Frågan har mest legat i partiprogram-påsen men med den nya ledaren för vänsterpartiet, Jonas Sjöstedt, ska frågan dammas av och konkreta förslag tas fram. Vilket också veckans partiledardebatt vittnade om.

Intressant nog beslutades det om detta en vecka innan nio europeiska länder nedgraderades i sina kreditbetyg på grund av att experter inte längre trodde att de kunde betala sina skulder.

Vad har dessa två saker med varandra att göra? Mycket. Faktum är att Sjöstedt och co redan har fått som de vill. Européerna är världens idisslare nuförtiden. I genomsnitt arbetar en genomsnittlig europé mindre än en genomsnittlig amerikan och mycket mindre än en asiat. Dessutom är färre européer i arbetskraften på grund av sen ankomst och tidigt utträde från arbetsmarknaden, samt den i medeltal högre arbetslösheten i Europa. Vilket sammantaget gör att vi är ”take it easy”-folken i världen. 

Några exempel: Om man tittar på perioden mellan 2000 och 2009 arbetade en genomsnittsamerikan 1711 timmar per år (en siffra som minskade väsentligt på grund av effekterna av finanskrisen). Under samma period arbetade en genomsnittstysk 1437 timmar per år. Alltså 16 procent mindre. Det vill säga nästan en dag per vecka - mindre. Samtidigt, mätt under samma period, arbetade en genomsnittlig sydkorean 39 procent mer.

Om man på ett eurocentriskt sätt tar européer som mått har alltså sydkoreanen arbetat både lördag och söndag - varje vecka - under det året. Sydkoreaner är inget undantag. Folk i Hong Kong och Singapore arbetar ungefär 33 procent mer än amerikaner. Vilket med europeiska mått kan sägas att de arbetar alla dagar i veckan, och någon natt. Och övriga asiater jobbar lika mycket som amerikaner. Det vill säga bra mycket mer än vi européer. För den uppmärksamme är sambandet tydligt men låt mig ändå skriva ut det. Varför är detta viktigt?

Européerna har blivit världens idisslare, men de vill fortfarande ha all den välfärd som bland andra Sjöstedt gör anspråk på. Med andra ord konsumerar européer välfärden i större utsträckning än de skapar resurser för den. Vilket resulterar i mer och mer skulder och slutligen att kredit-ratinginstitutioner degraderar länder, vilket höjer priset på räntan och gör det ännu svårare att betala av dessa skulder.

Så visst är det ingen slump att dessa saker händer samtidigt: att kräva en förkortad arbetstid med bibehållen lön, att degraderas av kreditinstitut och att samtidigt be Kina och andra asiatiska länder rädda oss genom att köpa bland annat våra fabriker.

I miljödebatten är det nuförtiden väl accepterat att man inte kan förbruka mer resurser än man har. Om man inte vill skada sina barn, det vill säga. Frågan är varför Miljöpartiet, socialdemokrater och vänsterpartister inte accepterar att samma gäller för ekonomin också. Förbrukar vi mer resurser än vi skapar kommer vi skada våra barn. Jonas Sjöstedt talar inte om det men det blir den följaktiga konsekvensen av det han och andra kräver.

Dock måste man erkänna att det finns en skillnad mellan miljö och ekonomi. När det gäller ekonomi kommer kvittot på slöseriet mycket tidigare. Vi skadar inte bara våra barn. Vi skadar till och med oss själva. Vilket krisen i Grekland visar med all tydlighet. Att en sådan egoism och populism kan existera i Sverige anno 2012 är minst sagt oroväckande.

Jasenko Selimovic