Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Dagmar, Rigmor

Sjöstedts politik en käftsmäll för lantisar

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2012-01-24 | Publicerad 2012-01-18

Debattören: Vänsterpolitik ger glesbygden dyrare bensin och högre elpriser

Först vill jag som västerbottning gratulera min riksdagskollega från länet till att ha blivit vald som partiledare för Vänsterpartiet. Riktigt kul.

Men när Jonas börjar tala sig varm för landsbygden och målar upp dess utveckling som ett av Vänsterpartiets mål kan det vara bra att påminna läsarna om vad partiet faktiskt har för politik på området.

De satsningar som Vänsterpartiet säger sig vilja göra på järnvägen vill de bekosta med stora neddragningar på våra vägar, med kilometerskatter på våra lastbilar, som framförallt skulle drabba de i glesbygden som är starkt beroende av transporter, och i övrigt skall detta finansieras med lånade pengar. Bara vad gäller anslagen till väghållning så vill Vänsterpartiet minska dessa med över 4 miljarder kronor.

Visst är det bra med järnvägar men faktum är att vi behöver både vägar och lastbilar för att få fram godset till järnvägarna. Detta behov är dessutom som störst på landsbygden där transporter och vägar är helt avgörande för industrin och det lokala näringslivet

Vänsterpartiets förslag på försämringar och fördyringar på dessa områden är rena käftsmällar mot landsbygden om vi ska tala klarspråk. När Jonas Sjöstedt dessutom pratar om behovet av en ännu offensivare miljö- och klimatpolitik vet vi att det då handlar om höjda skatter på drivmedel och om en höjning av fordonsskatten för helt vanliga bilar. Återigen är det landsbygden som drabbas eftersom det är där som man är allra mest beroende av att ha tillgång till en egen bil.

Med sitt kategoriska kärnkraftsmotstånd och vurm för höga skatter på elproduktion så riskerar också en vänsterpartistisk politik att driva upp de svenska elpriserna, vilket drabbar landsbygden allra hårdast, inte minst i norra Sverige.

För de som bor i Norrlandslänen skulle också Vänsterpartiets krav på en särskild beskattning av inrikesflyget starkt fördyra möjligheterna till att resa.

Sjöstedt verkar heller inte ha något större intresse för decentralisering eller någon större tilltro att flytta makten närmare medborgarna. Exempelvis så är han en stark motståndare till den decentralisering av rovdjurspolitiken som alliansen har genomfört och vill i stället återföra den till centralmakten. Jaktfrågorna är viktiga för en stor del av den svenska landsbygdsbefolkningen men möter i Jonas Sjöstedt en tydligt uttalad motståndare. Den särskilda skatt på handelsgödsel som Vänsterpartiet har föreslagit skulle utöka skattebördan på Sveriges lantbrukare med närmare 400 miljoner kronor, inte heller det ett förslag som direkt bidrar till en levande landsbygd. Till det kan man lägga ett antal andra förslag från Sjöstedt och Vänsterpartiet som är direkt fientliga mot det företagande som bedrivs på landsbygden, allt från partiets hårdnackade motstånd mot gårdsförsäljning till kravet på att förbjuda all uppfödning av pälsdjur.

Jag har mycket svårt att faktiskt hitta vad i Vänsterpartiets politik som skulle vara särskilt bra för landsbygden. Jonas Sjöstedt har mycket att bevisa om hans prat om landsbygden ska vara mer än just tomt prat.

Landsbygden i allmänhet och glesbygden i synnerhet är helt beroende av välfungerande vägar, rimliga och förutsägbara villkor för biltrafiken och en stabil elförsörjning.

Jonas Sjöstedt, som redan när han var en vanlig riksdagsledamot från Västerbotten valde att bosätta sig på Östermalm i Stockholm, kanske borde tillbringa mer tid med att lyssna på de väljare som faktiskt är bosatta i den landsbygd som han säger sig vilja värna?

Edward Riedl