Låt marknaden ta notan för krisen
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2011-11-02
Debattörerna: Rädda klimatet med en skatt på finansiella transaktioner
Vad har Tyskland, Frankrike, EU-kommissionen, Bill Gates, Attac och Latinamerikagrupperna gemensamt? Jo, alla vill – till skillnad mot regeringen – införa en liten internationell skatt på finansiella transaktioner.
Tyvärr har Anders Borg och Fredrik Reinfeldt än så länge ställt sig i nejsägarhörnet. Med tanke på moderaternas vilja att växa in i rollen som ett välfärdsparti är det hög tid att ändra sig inför kommande G20-möte i Cannes. Förslaget om en skatt på finansiella transaktioner är ett av få konkreta verktyg som finns för att stabilisera finansmarknaderna och få den finansiella sektorn att betala för den kris de varit med om att skapa.
EU:s medborgare har ställt upp med 4 600 miljarder euro i lån och garantier till banker och finansinstitutioner de senaste åren. Syftet med de astronomiska bidragen till finanssektorn var att få fart på marknaden, företag skulle få lån och affärerna kunna fortsätta.
Hjälpte det? Tveksamt, redan tre år senare har vi åter en finanskris. Huvudproblemet är att våra folkvalda skickar in våra skattepengar i ett dysfunktionellt system. I stället för att pengar blir investeringar och långsiktiga lån, blir alltför mycket spekulationskapital som jagar kortsiktiga vinster.
Regeringens argument mot en finansiell skatt inom EU tycks främst handla om en oro för att handeln med värdepapper skulle fly Europa. Det är en onödig oro. En så pass låg skattesats, vi talar om 0,1 procent, på finansiella transaktioner skulle vara obetydlig för vanlig handel och långsiktiga sparare och investerare. Däremot skulle den kunna bromsa en del av den spekulativa sekundhandeln som skickar börser och valuta upp och ner i allt snabbare tempo, och det är ju själva syftet med skatten.
EU-kommissionen räknar med att en skatt i EU på sikt skulle kunna inbringa hundratals miljarder euro, på global nivå oerhört mycket mer – pengar som är absolut nödvändiga för att tackla de två stora ödesfrågor mänskligheten står inför. Årligen dör 300 000 personer på grund av effekterna av klimatförändringarna. Samtidigt smälter nu våra polarisar och glaciärer och allt mer tyder på att vi närmar oss farliga tröskeleffekter som kan få den globala uppvärmningen att skena.
För att klimattoppmötet som börjar den 28 november i Durban, Sydafrika, ska kunna bli en framgång, måste de rika länderna lägga pengar på bordet. Det blir omöjligt att uppnå ett bindande och ambitiöst globalt klimatavtal om inte de rika länderna är beredda att betala för sin klimatskuld och ge fattiga människor i utvecklingsländerna möjlighet att höja sin levnadsstandard.
Det här kommer kräva enorma investeringar i rena och förnyelsebara energikällor och hållbar utveckling. Världsbanken har tidigare nämnt att utvecklingsländerna inom ett par år behöver 400 miljarder dollar årligen i klimatinsatser.
Den 3–4 november träffas återigen finansministrarna för G20-länderna för att diskutera den globala finanskrisen. Inför det borde Reinfeldt och Borg tydligt visa att man vill föra in Nya Moderaterna i framtiden.
Det globala finanskapitalet behöver regleras om vi ska slippa nya finansiella härdsmältor och spekulation som drabbar realekonomin och särskilt de över 900 miljoner barn, kvinnor och män som varje kväll tvingas att gå och lägga sig hungriga.
Om moderaterna bidrog till att en liten skatt på finansiella transaktioner införs, där intäkterna öronmärks för att utrota hungern och göra nödvändiga klimatinsatser i utvecklingsländer, ja, då skulle de fina orden om ett välfärdsparti i vardande bli mer trovärdiga.
Francisco Contreras
Håkan Sundberg