Din aningslöshet är ingen ursäkt, Juholt
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2011-10-12
S-politikern: ”Makt korrumperar, så enkelt är det”
I riksdagen säger Håkan Juholt att han inte förstått de bostadsstödsregler han informerat sin egen riksdagsgrupp om. I Solna säger moderaten Lars-Erik Salminen att han inte haft vett på att stoppa olagliga mutor kring bygget av Swedbank Arena. Goethe säger: Dumheten är ondskans moder.
Går sådan dumhet att undvika? Jag tror det. Både Salminen och Juholt har varit heltidspolitiker länge och kanske är det där problemet ligger? Att man identifierar sig med sitt uppdrag, ett förtroende till låns som man borde vårda med stor ödmjukhet, men som man växer ihop med och ser som sin rättighet efter långvarigt innehav?
Salminen valde till slut att avgå. Det var inte en dag för tidigt, snarare på tok för sent. Frågan är bara hur mycket som kommer att förändras. Hans efterträdare kommer säkert att väljas i den egna närmaste kretsen, precis som när Juholt valdes till partiledare.
I mitt uppdrag som oppositionsråd i Solna har jag kämpat för att avslöja korruptionen kring skandalarenan länge, men att få rätt känns inte som en seger, tvärtom. När folk uppfattar politiker som fifflare, de må vara sossar eller moderater, så drabbar det alla som valt att engagera sig. Därför är jag bara bedrövad. Om människor förlorar tilltron till dem som fått förtroendet att förvalta deras skattepengar, slår det urskillningslöst och mot hela demokratin.
Det finns starka krafter som vill ta oss ur föreställningen att vi människor har någonting med varandra att göra, att det är bäst om var och en ser om sitt eget hus. Det är dessa krafter som vinner på att politikerföraktet breder ut sig. När vi känner att vi inte kan lita på varandra, kommer otryggheten, rädslan och sedan hatet.
Det var för att motverka de krafterna som jag förra hösten bestämde mig för att flytta ut från mitt kontor i stadshuset och varje fredag tillbringa arbetsdagen på ett kafé och prata med folk. Det slog väl ut, medborgare av alla partisympatier kom och uttryckte sin uppskattning för att det fanns en politiker som lyssnade. Men den största nyttan var nog att jag själv lärde mig så oerhört mycket av samtalen, oändligt mycket mer än alla år inne i stadshuset tio meter därifrån. Konfronteras man dagligen med väljarnas direkta reaktioner är det svårare att tappa omdömet.
Utanförskap är ett populärt politikerord, men det som verkligen behöver brytas är innanförskapet bland oss politiker. Det är tyvärr inte ovanligt att de som sysslar med politik på heltid gjort det i större delen av sitt yrkesverksamma liv, vilket i sin tur lett till att dem de umgås med på fritiden mest består av de egna partivännerna. Då blir omvärldsbilden lätt skev.
Men att man som Salminen och Juholt ursäktar sig med att de inte förstått att de gjort fel är ingen ursäkt. Det är möjligen inte brottsligt att vara totalt aningslös, men det är ett tecken på att omdömet och den inre kompassen tappat riktningen. Makt korrumperar, så enkelt är det, och det finns bara en lösning på det problemet – omväxling vid makten. Det valde väljarna 2006 och det tror jag de kommer att göra i Solna 2014. Men då måste det finnas ett mer trovärdigt alternativ, inte bara samma av det gamla, fast med en ny färg på partimärket.
Vore det här en vanlig debattartikel skulle jag nu försöka leda i bevis att jag själv skulle kunna erbjuda detta trovärdiga alternativ. Men så är det inte.
Precis som herrarna ovan riskerar jag att hamna i innanförskap om jag inte söker mig ut i arbetslivet med jämna mellanrum. Själv har jag satt upp regeln ”Var tredje mandatperiod utanför politiken” och jag tänker leva som jag lär. Mina två mandatperioder har snart gått, så nu får någon annan ta vid ett tag. Kanske du?
Johanna Graf