Släng ut moralismen ur narkotikapolitiken
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2011-10-11
Debattörerna: Sveriges lagstiftning är värre än Saudiarabiens sharialagar
Sveriges narkotikapolitik är unik. Som enda land i Europa har vi under decennier ignorerat den vetenskapliga forskningen och principen om att politik ska syfta till att minimera mänskligt lidande.
I stället för att ha en lagstiftning som liknar den i civiliserade länder som Tyskland och Frankrike har Sverige en narkotikapolitik som får sharialagarna i Saudiarabien att blekna.
Medan politikerna tävlar om vem som håller moralistflaggan högst lider de människor som drabbas av narkotikans skadeverkningar mer i Sverige än någon annanstans. Inga andra skattebetalare får heller betala ett så högt pris som de svenska för en narkotikapolitik som dessvärre är både misslyckad och kontraproduktiv. Sverige ligger i topp inom EU när det gäller tungt narkotikamissbruk.
Men vad hade vi väntat oss när vi som enda land i världen har kriminaliserat narkotikainnehav i blodomloppet? Vilken potentiell missbrukare vågar uppsöka vården när det första som händer där är att man blir arresterad och kastad i fängelse? Sedan när har fängelse hjälpt svaga och sjuka människor?
Trots att den vetenskapliga forskningen visar att rena sprutor spelar en avgörande roll för att hindra spridningen av överförbara blodsjukdomar som hiv, utan att missbruket för den skull ökar, säger Göteborg fortfarande nej till fria sprutor. I Stockholm var situationen likadan tills narkomanerna drabbades av en dödlig hiv-epedimi.
Det krävdes dock 40 meningslösa offer innan omsvängningen blev verklighet, och för Filippa Reinfeldt från Moderaterna i Stockholm är det fortfarande viktigare att hon får agera moralpredikant än att narkomanerna lyckas överleva för att höra hennes tirader.
Endast i Sverige kan man hävda att rena sprutor skickar fel signaler. Tydligen är denna mystiska signalering från den lutherska predikstolen viktigare än om folk lever eller dör. Själva vill vi signalera till de politiska predikanterna att narkomaner är fullvärdiga människor som har rätt till samma vård och ett drägligt liv som alla andra medborgare.
När det gäller den framgångsrika behandlingen med metadon och subutex riskerar människor som får återfall – vilket tyvärr är vanligt men inte avgörande i behandlingen av beroendesjukdomar – att skrivas ut från behandlingen och fråntas sin livsuppehållande medicinering, trots att en utskrivning ofta innebär en snar död för patienten.
Ingen politiker skulle drömma om att behandla patienter på blodtrycksmedicinering med samma hutlösa grymhet efter ett missat gympass.
En studie vid Akademiska sjukhuset omfattande 71 kvinnliga sexarbetare som ingått i metadonprogrammet visar att hela 95 procent tagit sig ur både heroinmissbruk och prostitution. En undersökning gjord av den australiska hälsovårdsmyndigheten konstaterar att landets 20-åriga sprutbytesprogram förhindrat över 4 500 dödsfall och minst 25 000 hiv-infektioner.
Enligt missbruksutredningen kostar missbruket i Sverige 150 miljarder kronor årligen. Vad väntar vi på?
Det som behövs är en bred politisk uppslutning, från höger till vänster, bakom skademinimeringsprincipen som ledstjärna för narkotikapolitiken. Narkotikan måste likställas med allting annat i den svenska lagboken och inte längre betraktas som ett sista isolerat fäste för medeltida häxbränning och kvacksalveri.
Det är dags att göra upp med den extremistiska och människofientliga moralismen i den svenska narkotikapolitiken och det fruktansvärda lidande den orsakar.
William Petzäll
Alexander Bard