Amelia har fel om könskvoteringen
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2011-08-09
M-kvinna: Fel att uppmana läsarna att rösta utifrån symbolfråga
Damtidningen Amelia har tagit politisk ställning. De opinionsbildar numera öppet för att bolagsstyrelser ska könskvoteras.
Det hela började med ett brandtal av chefredaktören Åsa Lundegård under politikerveckan i Visby. Under parollen ”Vi kräver rättvisa!” drivs nu frågan vidare på www.amelia.se. Damtidningen uppmanar alla sina läsare att i nästa val rösta på partier som förespråkar kvotering.
Amelia har cirka 430 000 läsare per nummer. Alla dessa ska alltså uppmanas att inför riksdagsvalet 2014 välja politiskt alternativ enkom baserat på en enda fråga, en fråga som bara berör en liten grupp av alla svenska kvinnor.
Varför tycker Lundegård då detta? Är det av omsorg för kvinnor i allmänhet? Nej, knappast. För som sagt så är det bara ett fåtal av 4,5 miljoner svenska kvinnor som detta angår.
Lundegård bör därför ta en titt på Norge, som 2004 införde just denna form av tvångslagstiftning, och tänka om.
Erfarenheter därifrån visar att de olika styrelserna i stor utsträckning fylls med samma kvinnliga styrelseproffs.
I några fall har kvinnor haft så många som 35 uppdrag var.
Vidare räckte inte de norska kvinnorna till, utan företagen har varit tvungna att vända sig till utländska styrelseproffs.
Är det för att kvotering i toppen gör att jämställdhet ”sipprar ned” i resten av företagen och därmed främjar kvinnors avancemang i stort? Det skulle kunna tänkas, men nej, exemplet Norge visar att andelen kvinnliga chefer inte höjts mer än i andra länder.
I stället har länder som Italien, Nederländerna och Schweiz lyckats mycket bättre, utan kvotering. I vissa fall har andelen kvinnliga chefer dubblerats.
Tycker Lundegård att detta angår hennes läsare av principiella skäl?
Kanske det, men då kan man fråga sig om det är en principiell rättighet att få ett styrelseuppdrag.
Samtidigt finns det också många andra viktiga principer att ta hänsyn till där äganderätt, fritt företagande och likabehandling är några. All forskning, i synnerhet gällande Norge där just denna form av tvångslagstiftning har införts, pekar entydigt på samma sak: könskvotering av bolagsstyrelser ger inga positiva effekter, förutom jämställd statistik på papperet.
Däremot finns flera risker och många negativa erfarenheter.
Den senaste forskningen visar att en jämn könsfördelning inte leder till ökad lönsamhet för företagen. Könskvotering av bolagsstyrelser riskerar i stället att leda till minskad lönsamhet. Föga förvånande avgörs nämligen företags framgång av företagsspecifika egenskaper, inte av hur många kvinnor eller män som sitter i styrelsen.
Att kvinnor kvoteras in, oavsett kompetens och individuella färdigheter, minskar även deras trovärdighet och inflytande i styrelserna. Verklig jämställdhet handlar inte om att fysiskt sitta vid styrelsebordet, utan framföra allt om att bli respekterad och lyssnad till.
Könskvotering av bolagsstyrelser är alltså i huvudsak en symbolfråga. Att avgöra sitt politiska val utifrån denna fråga, eller uppmana andra att göra det, är varken nyttigt eller ansvarsfullt. Jämställdhet och svensk politik är större och viktigare än så. Sann jämställdhet måste växa fram underifrån. Det som behövs är att underlätta för kvinnligt företagande samt öppna upp sektorer där kvinnor arbetar och verkar, främst i den offentliga sektorn.
Vi behöver skapa möjligheter för fler kvinnor att göra karriär och skaffa erfarenhet av chefskap, för att få den kompetens som efterfrågas för styrelseposter.
Att med lag tvinga företag till könskvotering stjälper mer än hjälper kvinnors avancemang i näringslivet.
Jessica Rosencrantz