Sveriges lag hade gjort mig barnlös
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2011-08-01
Debattören: Regeringen måste ta bort kravet på sterilisering av transpersoner
Jag har alltid velat åka till Sverige. I USA har vi en bild av Sverige som ett land där social jämlikhet och rättvisa anses viktigt, ett land där alla invånares frihet och mänskliga rättigheter respekteras.
Jag bestämde mig för att komma till Sverige eftersom jag ville uppleva detta land – men också för att uppmärksamma att vissa människor i Sverige fortfarande förnekas sina grundläggande mänskliga rättigheter.
Nyligen fick jag veta att ett av kraven för att få sin juridiska könstillhörighet ändrad i Sverige är att personen blir steriliserad – ett påtvingat kirurgiskt ingrepp som permanent tar bort en människas möjlighet att få barn. Tvångssterilisering är en flagrant kränkning av de mänskliga rättigheterna, och den svenska myndigheten Socialstyrelsen har också i en utredning som kom förra året kraftfullt påpekat att denna lag måste ändras.
Beslutet att transitionera, alltså genomgå könskorrigerande behandlingar, görs aldrig lättvindigt. Människor gör detta när deras synliga biologiska kön inte stämmer överens med deras könsidentitet. Könsidentitet är en grundläggande del av en människas identitet, och handlar om hur individen identifierar sig – som man, kvinna, både och, eller inget av dem. Könsidentitet har inget att göra med det kön som registrerades för oss när vi föddes.
Trots detta ägnar sig en mängd myndigheter och offentliga institutioner, också i annars progressiva länder, åt att upprätthålla rigida könsstrukturer som baseras enbart på en människas utåt sett synliga biologiska kön. Från det att vi föds, eller till och med innan vi föds, görs antaganden om hur vi till exempel ska tycka eller känna, enbart baserat på det kön vi verkar ha. Men det är ju vår könsidentitet, inte vårt biologiska kön, som formar hur vi förhåller oss till våra kroppar, våra familjer, vänner, kärlekspartners – och till saker som utbildning, mål och drömmar.
När jag var barn visste jag instinktivt två saker om mig själv. Först och främst så visste jag att jag i själ och hjärta var man. Jag förstod att min kropp var biologiskt kvinnlig och jag visste inte vad som skulle kunna göras åt denna uppenbara motsättning – men att födas ”kvinnlig” fick mig aldrig att ifrågasätta min manlighet. Det andra jag visste om mig själv var att jag ville bli förälder – en önskan som jag delar med en mycket stor mängd människor.
När jag transitionerade från kvinna till man hade jag laglig rätt att behålla mina kvinnliga reproduktiva organ och ändå ändra mitt juridiska kön till man. Min fru, Nancy, hade varit tvungen att operera bort sin livmoder och kunde alltså inte bli gravid. Om jag inte hade haft rätt att behålla mina reproduktiva organ, så hade vi inte fått våra vackra barn: Susan, Austin och Jensen. Dessa älskade barn fyller våra liv med mening och kärlek och en oändlig mängd vardagsmirakel. Att få barn är en grundläggande del i den mänskliga jakten på lyckan och i kampen för att uppnå våra personliga mål – och det är en grundläggande mänsklig rättighet som förnekas transpersoner i Sverige.
En person som transitionerar gör det för att öppet kunna uttrycka sin personlighet och identitet. Vi gör detta för att uppnå lycka, psykiskt välmående och ett liv som förenar våra förväntningar på oss själva med de förväntningar samhället har på oss. Att transitionera låter oss komma ett antal steg närmare förverkligandet av våra drömmar – och ofta innehåller våra drömmar också detta att kunna dela vår kärlek med våra barn.
Därför är steriliseringskravet en sådan grym ironi: Vi tillåts komma så mycket närmare våra drömmar genom att vi får genomföra de könskorrigerande behandlingarna – men sedan förnekas vi för alltid drömmen om att dela vår lycka med våra barn.
Jag hoppas att Sveriges lagstiftare är beredda att ta itu med detta och stryka kravet på sterilisering, ett krav som är en anomali i ett land som annars är känt för att vara ett av världens mest öppna och respektfulla.
Thomas Beatie