Breiviks hat delas av fler än vi vill tro
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2011-07-28 | Publicerad 2011-07-26
Debattören: Norske terroristen fick näring i det växande muslimhatet
Mars 2008. Polisens NOVA-grupp som arbetar mot den grova organiserade brottsligheten slår till hos flera kända nazister i Stockholmsområdet. Hos en 28-årig man hittas mängder med sprängmedel, automatvapen och ammunition.
Mannen tillhör en ökänd nazistorganisation som propagerar för ett våldsamt maktövertagande. För att säkra den vita rasens överlevnad vill organisationen ersätta dagens demokratiska styre med en nationalsocialistisk diktatur.
På offentliga möten visar ledargestalterna då och då upp en hängsnara som symbolik.
Rasförrädarna, alltså de som tror på ett öppet demokratiskt samhälle, ska straffas med döden när organisationen tar makten.
Det är inte svårt att tänka sig hur reaktionerna varit om vapnen i stället hittats hemma hos en radikal islamist i någon förort. Åtalet hade raskt sorterats in under den svenska terrorlagstiftningen.
I fallet med den 28-åriga nazisten stannade domen vid grovt vapenbrott och förberedelse till allmänfarlig ödeläggelse.
Anledningen? Det svenska rättsväsendet menade att det inte fanns några tydliga planer för hur vapnen skulle användas, därför var det inte terrorbrott.
Det ansågs för osannolikt att någon skulle ge sig på människor bara för att de ställer upp på demokratiska värderingar.
Efter terrorattackerna i Norge vet vi bättre.
Den norske terroristen Breivik hämtar inte sitt tankestoff från vit makt-miljön, som nazistorganisationen ovan. Men han har fått sin inspiration från en växande högerextrem ideologi där muslimer pekas ut som det stora hotet mot den västerländska världen.
Trenden hos politiker och myndigheter har, trots denna växande extremistmiljö, varit att hårdgranska de islamistiska rörelserna i Sverige och övriga Norden.
Arbetet har inte varit onödigt, men samtidigt som staten riktat sitt öga mot våldsbejakande radikala islamister har potentiellt farliga individer inom den högerextrema miljön hamnat i skymundan. Breivik är inte någon ensam galning.
Att avfärda honom som en psykiskt sjuk och isolerad gärningsman vore bekvämt. Motsatsen, att han är en liten del av en helhet, är betydligt mer skrämmande. Men så är det. Den muslimhatande ideologin, som för Breivik legitimerat steget att skrida till handling, delas av många.
De islamofobiska tankegångar som inspirerat Breivik är baserade på vansinniga konspirationsteorier. Ändå har de sakta men säkert fått fäste i det offentliga medvetandet ute i Europa.
Idéer om att det finns en tyst överenskommelse där västvärlden får köpa olja i utbyte mot att muslimer tillåts invandra en masse för att i slutänden skapa ett europeiskt arabland – Eurabia – är vanligt förekommande. Det var denna idé som gjorde att Breivik tog till vapen.
En viktig distinktion i allt detta är att de flesta som är aktiva inom den islamofobiska extremhögern inte stödjer terrorhandlingar. De som delar den antimuslimska rörelsens idéer är inte medskyldiga eller ansvariga för dådet.
Med det sagt så skapar den antimuslimska ideologin ändå ett samhällsklimat där människor rangordnas i A och B-medborgare. A för icke-muslimer, B för muslimer. De senare utmålas som lite sämre, de ska betraktas med misstänksamhet eftersom de i värsta fall är här för att ta över det öppna och liberala Västeuropa.
Högerpopulistiska partier som när hat och förakt finns i princip överallt. Deras inflytande växer. I Ungern ordnas paramilitära demonstrationer mot zigenarbrottslighet.
I Danmark ska alla invandrare utvisas så fort de dömts för ett brott.
I Finland fick Sannfinländarna, ett parti där flera ledande medlemmar kämpar för att hålla olika folkgrupper separerade från varandra, nästan 20 procent av rösterna i senaste riksdagsvalet.
Varningsklockorna har ringt längs resans gång. Expo har i över 15 år arbetat med att sprida kunskap om hotet från extremhögern, så väl hotet från vit makt-rörelsen som den högerpopulistiska islamhatande miljön.
Samhället står inför en enorm utmaning, såväl individer som offentliga institutioner.
Alla måste samverka för att skapa ett inkluderande samhälle där ingen människa utmålas som sämre än någon annan.
Johannes Jakobsson