Så vill vi stärka svensk export

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2011-07-08

Håkan Juholt och Metalls Stefan Löfvén: Tillväxten uppstår inte av sig själv – här är sex förslag för en aktiv näringspolitik

Sveriges export motsvarar hälften av vår BNP. Det är betydligt mer än för bara 15 år sedan. Vårt välstånd är beroende av att vi handlar med omvärlden. Men svensk konkurrenskraft kan inte tas för given i en värld där globaliseringen tilltar. För att inte ­halka efter krävs aktiva satsningar på en modern näringspolitik.

Ungefär 70 procent av Sveriges export består av varor. Det handlar exempelvis om bilar, IT- och telekom, maskiner, papper och ­läkemedel. Varuexportens ­andel av BNP är mer än dubbelt så stor i dag som på 1960-talet. Industrin har alltså långt ifrån spelat ut sin roll för svensk ekonomi. Tvärtom. Det är föreningen av innovationer, högt tekniskt kunnande och industriell produktion som gör Sverige starkt.

Det finns ingen motsatsställning mellan tjänste- och industri­sektor. Tjänstesektorn och industrin är starkt beroende av varandra, och blir allt mer integrerade. För att kunna utveckla nya läkemedel behöver vi forskningssatsningar, för att kunna producera och exportera bilar behöver vi ­effektiva transporttjänster, och så vidare.

Under den gångna krisen drogs proppen ur de globala exportmarknaderna. Alliansregeringen mötte detta med att dra ner på arbetsmarknadsutbildningen, avslå industrins vädjan om permitteringsstöd och ett verkningslöst paket för fordonsindustrin. ­Regeringen visade att den inte tror på en framtid för svensk industri.

I stället har man valt att subventionera enskilda branscher med låg exportpotential, som hushålls­nära tjänster och restaurangbranschen. Jobben i dessa branscher är lika viktiga som ­alla andra. Men Sveriges framtida­ konkurrenskraft kräver också satsningar på exportsektorn.

Vi menar att Sverige har goda förutsättningar att behålla och ­utveckla en konkurrens­kraftig ­industri. Utan detta klarar vi varken välfärden eller klimat­omställningen.

Men om våra företag ska konkurrera på den globala marknaden krävs aktiva satsningar från regeringen. Våra utgångspunkter för en mer ambitiös näringspolitik ser ut som följer:

1. Vi behöver utveckla kompetens och arbetsuppgifter så att människors förmåga att ­utföra kvalificerade arbeten tas tillvara.­ Utbildning, arbetets organisation och ledning, arbetsmiljö och ­anställningstrygghet är ­viktiga ­aspekter för att kunna öka produktiviteten i industrin och ­arbetslivet i stort.

2. Vi vill satsa på forskning och utveckla samverkan mellan akademi och näringsliv. Vi vill också­ skapa breda utvecklingsprogram­ i framtidsbranscherna, där ­närings­livets behov ska vara ­styrande för prioriteringarna.

3. Vi vill se över Sveriges infrastruktur utifrån ett tillväxt- och tillgänglighetsperspektiv. Flaskhalsar måste byggas bort och standarden höjas på våra allmänna kommunikationer, liksom på våra­ el- och IT-försörjningssystem.

4. Tillgången till riskvilligt ­kapital för mindre och nybildade företag bör öka, liksom för ­företag som vill utveckla innovationer.

5. Vi vill skapa möjlighet för det offentliga att tillsammans med näringslivet utveckla innovativa lösningar som förbättrar välfärdstjänsterna och skapar nya ­exportmöjligheter. Den offentliga upphandlingen skulle kunna användas betydligt mer strategiskt än i dag för att stödja nya innovationer.

6. Vi vill satsa extra­ på exportstödet till viktiga svenska framtidsbranscher, ­exempelvis företag verksamma inom energieffektivisering och omställning till ett mer hållbart samhälle.

Det duger inte att passivt stå och titta på och hoppas att tillväxten löser sig på egen hand. Närings­politiken måste aktivt drivas framåt. När vi lägger så stor vikt vid industrins fortsatta utveckling är det utifrån en insikt om dess ­avgörande betydelse för Sveriges och välfärdens utveckling.

Håkan Juholt
Stefan Löfvén