Shopping räddar världen
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2011-03-09 | Publicerad 2007-11-23
Svenskt Näringsliv: Konsumtion är bästa sättet att öka handel och stimulera till ny teknik
I dag, lördagen den 24 november, har utnämnts till en köpfri dag av kampanjorganisationer i 65 olika länder. Tanken är att vi ska förmås att inte köpa något under 24 timmar i protest mot konsumtionssamhället.
Det är en helt befängd idé – det är ju handeln och utbytet människor emellan som har skapat allt det välstånd vi ser runt omkring oss.
Motiv och skäl till den antikonsumistiska protesten sägs vara att konsumtionen skadar miljön, att konsumtionen är orättvist fördelad och att konsumtionen understödjer företagens exploatering av billig arbetskraft i tredje världen. Genom köpbojkotten ska vi bli uppmärksammade på dessa problem.
Men är lösningen på miljö- och fattigdomsproblemen att vi ska köpa mindre? Knappast! Världen blir bättre – inte sämre.
Sedan 1981 har antalet människor som lever i absolut fattigdom krympt till under en miljard. Utvecklingsländernas tillväxtgenomsnitt slår den utvecklade världen. Deras andel av världshandeln ökar.
Detta är ingen trivial sak. Välfärd är kopplat till ekonomisk utveckling. Exempelvis har spädbarnsdödligheten i utvecklingsländerna nästan halverats sedan 1970. Det är mer – inte mindre – ekonomisk tillväxt som behövs för att bekämpa fattigdom, aids, malaria, miljöförstöring, korruption och demokratibrist. Det är mer – inte mindre – globalisering som behövs för att lyfta den tredje världen.
Att sluta köpa är fel väg att minska fattigdom. Att öppna västvärldens marknader mer för utvecklingsländerna är en bättre väg. Inte heller för att lösa miljöproblemen är minskad konsumtion en vettig metod.
Det kan tyckas självklart att ökad konsumtion kräver mer resurser och därför försämrar miljön. Men det stämmer inte. En lång rad miljöproblem har minskat i omfattning under senare decennier, trots ökad konsumtion.
Bara sedan 1990 har de svenska utsläppen av kväveoxid minskat med 35 procent, utsläppen av svaveloxid med 63 procent och partikelutsläppen med 20 procent.
På motsvarande sätt är det med utsläpp av farliga tungmetaller som bly, kadmium och kvicksilver. Kraftiga reduceringar har gjorts av utsläppen i Sverige trots att den ekonomiska tillväxten fortsatt.
Ekonomisk tillväxt och konsumtion går att förena med en bättre miljö. Ju bättre vi får det, desto mer miljöförbättringar får vi råd med. Den tekniska utvecklingen står inte heller still. Aktiva konsumenter och producenter driver fram nya bättre sätt att konsumera och producera på. Näringslivet i Sverige är ledande på att återvinna och skapa fungerande kretslopp, i dagsläget är det bara fem procent av vårt hushållsavfall som inte återanvänds.
Lärdomen vi kan dra är att det är bättre teknik och mer tillväxt som är de framkomliga vägarna, inte att vi stannar av den ekonomiska utvecklingen och minskar konsumtionen.
Tidiga konsumenter – early adopters – är viktiga för företagen. De bidrar till produktutvecklingen. De tidiga svenska konsumenterna bidrog exempelvis till utvecklingen av mobiltelefonin på 1980-talet. Något som nu skapat en sådan kostnadseffektiv teknik som möjliggjort att det finns 198 miljoner mobiltelefonanvändare i Afrika.
Den viktigaste rollen som Sverige kan spela för att bekämpa de globala miljöproblemen handlar om teknikspridning och innovationer. Inom det området finns utrymme för ett utvidgat och produktivt samarbete mellan näringslivet och offentlig sektor.
Vi är beredda till fortsatta konstruktiva insatser i miljöarbetet, men vi kommer inte att acceptera en verklighetsbeskrivning som säger att det är tillväxten, konsumtionen och företagen som är bovarna i dramat.
Konsumtionen är inte något som ska bekämpas. Konsumtionssamhället ska i? stället bejakas – eftersom det är bästa sättet att öka handeln och stimulera ny teknik. Då kommer vi också att hitta lösningarna på de stora världsproblemen.