Mobboffrets revansch löser inte problemen

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2011-03-30 | Publicerad 2011-03-29

”Ketchupmamman”: Vad hade hänt om Casey brutit sin plågoandes rygg?

Har du sett Youtubevideon med Casey? Killen som efter år av mobbning ger igen, och nu hyllas av bloggare och miljontals tittare som vrålar ”Äntligen!”

Själv tycker jag att videon är hemsk. En liten kille hoppar runt en större kille och riktar slag mot honom. Sedan får den större killen nog, lyfter upp pojken, och drämmer ner honom i stenläggningen. Min första tanke var knappast ”äntligen”, snarare ”herregud, bröt ungen ryggen nu? Är han död? ”.

Och jag vet inte om hyllningskörerna menar att det var på tiden, eftersom det kunde blivit värre. I USA finns ett flertal exempel på folk som väntat för länge med att ge igen. De har väntat så länge och inte haft Caseys fysiska övertag, att de tagit till andra knep. Vapen. Och de har gett igen på mobbarna, på lärarna som inte såg, på skolan som inte hjälpte och på andra som bara råkade vara i vägen. Och slutligen har de gett igen på sig själva. Skjutit sig själva för de vet att det finns inget liv efter det de gjort.

För Casey finns det fortfarande ett liv. Men hur hade han mått i dag om han råkat döda eller skada en annan pojke för livet? Och hur mår den killen i dag? Inga fysiska men, men utelämnad åt tyckare på Youtube, och i nyhetssändningar i USA där han får symbolisera det vi alla hatar – mobbare.

För vi gillar sådant. Att dela in människor i goda och onda. Och att se de goda få revansch. De onda struntar vi i. Onda har inga känslor. De kan falla ur flygplan, sprängas i bitar eller bara vara fjorton år gamla och gå hem och gömma sig i källaren och gråta, det struntar vi i.

Det funkar jättebra i filmer, det passar bra till chips med dip, men funkar det bra i verkligheten? Tror vi att allt som behövs för att bryta mobbning är att slå tillbaka? Är det så vi ska arbeta på skolorna då? Gratis kampsportträning till alla mobbade! Få in en smäll sedan ändras ditt liv! Löser det våld, utfrysningsproblematik och den där känslan av att inte riktigt vara som alla andra?

För i så fall kanske varje förälder borde låta sitt barn träna kickboxning. För att arbeta förebyggande, så att säga. Precis som man på varje föräldraforum kan få ta del av andra antimobbningstips. ”Döp inte ditt barn till något töntigt” uppmanas man. ”Om ungen måste ha glasögon, så se till att de är coola. Och homosexuella borde inte få skaffa barn för då blir det barnet automatiskt mobbat. Låt inte din son vara Lucia bara för att han vill.” Andra protesterar. Det är inte namnet, glasögonen eller läggningen det beror på. Andra kan ju ha samma glasögon utan att bli mobbade. I stället måste det vara någon inre kvalitet som gör att någon blir mobbad.

Så fint. Oavsett vilken åskådning man tillhör så beror alltså mobbningen på den mobbade. Och mobbningen tar slut när den mobbade ger igen. Det kan förstås bli svårt för den mobbade att ge igen om nu alla har satt sina barn i den där förebyggande kickboxningsträningen. Men nåja. Då vinner väl den starkaste. Survival of the fittest, och allt det där. Det är väl ett härligt tema för skolan?

Nu var jag visst lite ironisk. Men jag hoppas verkligen att Casey vann. Jag hoppas att han kan gå tillbaka till skolan och att hans skolkamrater vågar stödja honom i verkligheten. Det är bättre med två nära vänner som vågar engagera sig, än två miljoner som vågar göra tummen upp på Youtube.

Och så hoppas jag att man fokuserar lite mer på mobbarna. Det är där lösningen till mobbning finns. Och lösningen är knappast att få dem att smaka sin egen medicin tills de gråtandes gömmer sig i en källare.

Karin Lindell