Organiserad otrohet – en bra affär för alla
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2011-03-22 | Publicerad 2011-03-18
Debattören: ”Otrohetssajterna” begränsar skadorna för alla inblandade
Är det rätt eller fel att vara otrogen? Det finns många olika svar på den frågan.
Ett svar är nej, det är fel.
Ett annat kan vara ja, det är okej under vissa omständigheter, som till exempel att man känner sig osedd i sin relation eller att relationen visserligen är vänskaplig men inte längre passionerad.
Det kan också finnas många anledningar till att man inte vill separera, trots att äktenskapet passerat bäst före-datum. Jag kan omöjligt känna till anledningarna till varför enskilda individer gör som de gör och avstår därför från att kategoriskt döma någon.
Vad jag däremot kan göra är att konstatera att folk de facto är otrogna och att det inte är olagligt i våra delar av världen. Just detta faktum ska vi vara väldigt glada för. Ingen av oss vill nog bo i ett land där man riskerar fängelse, spöstraff eller i värsta fall avrättning för att man vänstrat lite.
Trots detta blir många (inte jag) djupt provocerade av att det finns tjänster – i detta fall dejtingsajter – som underlättar för människor att vara otrogna. I kommersiellt syfte.
Indignationen över den norska otrohetssajten Victoria Milans etablering i Sverige har varit enorm. Och nu är ännu en sådan sajt, kanadensiska Ashleymadison.com, på väg hit.
Ashleymadison har globalt åtta miljoner medlemmar. Med andra ord är intresset för utomäktenskapliga affärer mycket utbrett.
Är det då omoraliskt att driva den här typen av sajt? Svaret på den frågan är nej. Lika lite som Nokia bär ett moraliskt ansvar för att folk trakasseras sexuellt via sms eller vinproducenter för att folk är alkoholister.
Människor har varit otrogna i alla tider, långt innan internet och mobiltelefoner, och de kommer att fortsätta vara det – alldeles oavsett om det finns kommersiella aktörer man kan vända sig till för att få hjälp på traven.
När jag drev Lovesearch, som egentligen var en matchmakingsajt för singlar, var många av våra medlemmar i själva verket gifta. Så är det på alla dejtingsajter. Men på dessa talar man inte om för andra medlemmar att man är gift och lurar således dem man dejtar.
Ponera, utan att lägga någon värdering i det, att en människa som söker sig till en otrohetssajt med största sannolikhet skulle vara otrogen i vilket fall som helst.
Då kan man ju tycka att det är bättre att det sker utanför arbetsplatsen, där många otrohetsaffärer inleds, av den enkla anledningen att det verkar dumt att förstöra sina relationer med arbetsgivare och kolleger – eller inom den bekantskapskrets man delar med sin partner. Det är inte särskilt snyggt att ligga med frugans väninna. Eller med någon som inte har en susning om att man redan är upptagen på annat håll.
Det är lätt hänt att man ”glömmer” att berätta för sin älskare/älskarinna att man är gift. Något som kan leda till att älskaren eller älskarinnan i vredesmod, då de får reda på sanningen, kontaktar den bättre hälften och avslöjar affären.
Att vara spontanotrogen på fyllan utan skydd kan också leda till mycket tråkiga konsekvenser i form att könssjukdomar eller oönskade graviditeter.
Med tanke på ovanstående kanske vi ska vara glada att det kommer kommersiella aktörer som gör det möjligt för människor att få utlopp för sina drifter och samtidigt minimera riskerna med dem.
Otrohet kommer aldrig att vara bra, eller schysst eller riskfritt. Men med hjälp av otrohetssajterna kan skadorna åtminstone begränsas.
Dominika Peczynski