Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Elsa, Isabella

Fel stänga ute killar från Polishögskolan

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2011-01-22

Debattören: Nu måste Rikspolisstyrelsen redovisa om antagningen bygger på otillåten särbehandling

Nu på måndag kliver 368 nya studenter in genom Polishögskolans grindar för att påbörja den två år långa polisutbildningen. För många är det därmed en livsdröm som går i uppfyllelse. Men den lycklige studenten kan känna viss osäkerhet om varför han eller hon antagits till den åtråvärda utbildningen. Misstankar om positiv särbehandling på grund av kön naggar stoltheten.

Den 29 juni förra året skrev polisen och författaren Fredrik Kärrholm på Dagens Nyheters debattsida att det finns anledning att misstänka att det sker en kvotering till Polishögskolan. Tre gånger i rad hade exakt 50 procent kvinnor och män antagits, trots betydligt fler manliga sökande. Kärrholm bad Rikspolisstyrelsen förklara den oproportionerliga antagningsstatistiken men den högst befogade uppmaningen ignorerades.

En månad senare, den 26 juli, ställdes Rikspolisstyrelsen till svars i SVT Aktuellt. Först intervjuades Marie Andersson, chef för rekryteringsenheten, som hävdade att slumpen var förklaringen. Sedan konfronterades den tillförordnade rikspolischefen Maria Bredberg Pettersson, som förnekade förekomsten av kvotering – det vill säga positiv särbehandling vid olika meriter – men medgav att det skedde en positiv särbehandling vid lika meriter.

Att det skett en sådan positiv särbehandling är mycket allvarligt mot bakgrund av Svea hovrätts dom från 2009, gällande veterinärutbildningen på Sveriges lantbruksuniversitet, som slog fast att ”positiv särbehandling vid lika meriter” i princip aldrig är lagligt. Rikspolisstyrelsen har således befunnit sig på en juridiskt mycket tunn is.

Om det skett särbehandling även vid den senaste antagningen är det ännu allvarligare. Den 1 augusti 2010 ändrades nämligen högskoleförordningen och möjligheten till positiv särbehandling med stöd av lagen upphörde. Därmed finns inte längre något undantag från det skydd mot könsdiskriminering som deklareras i både EG-fördraget och vår egen grundlag. Men detta är framför allt inte en juridisk fråga.

För det första är det oetiskt att de sökande till polisutbildningen inte ges tydlig information. I Rikspolisstyrelsens officiella utbildningsinformation står det inte ett ord om positiv särbehandling, huruvida det förekommit tidigare eller fortfarande förekommer. Samtidigt avgör antagningsbesked tusentals människors livsplaner och drömmar. Alla dessa personer förtjänar en tydlig och sanningsenlig information, i synnerhet från en rättsvårdande myndighet.

För det andra är det inte värdigt ett upplyst och modernt samhälle att staten bedömer människor utifrån fysiska egenskaper som kön, i stället för individens personliga egenskaper och kompetens. Marin Luther King formulerade saken redan 1963, att människor ska bli ”judged by the content of their character” och inget annat. Rikspolisstyrelsen måste ta en tydlig ställning för likabehandling.

För det tredje innebär blotta misstanken om positiv särbehandling att kvinnor riskerar att betraktas som ett inkvoterat B-lag. Denna risk bekräftas av en undersökning om attityder inom poliskåren, som bifogades utredningen om Sveriges nya polisutbildning (SOU 2008:39). Risken att betraktas som särbehandlad är djupt beklaglig för det stora flertalet kvinnor som välförtjänt erhållit sin utbildningsplats på grund av meriter och kompetens. Denna risk kan dock undanröjas med glasklara antagningsförfaranden.

Det bör också påpekas att det sedan länge ställts olika fysiska krav på män och kvinnor som söker utbildningen, också det en form av positiv särbehandling. En mycket märklig särbehandling dessutom, eftersom kraven som ställs rimligen måste baseras på det arbete en polis i tjänst måste kunna utföra. Eftersom arbetsuppgifterna är samma är det absurt att de fysiska kraven inte är det. Därför bör dessa fysiska krav ofördröjligen ses över.

Nu måste Rikspolisstyrelsen ge besked. På måndag presenteras antagningsstatistiken som visar hur många kvinnor respektive män som antagits. Rikspolisstyrelsen bör grundligt förklara statistiken och försäkra studenterna om att de givits en rättvis prövning baserad på personliga egenskaper och inte könstillhörighet. Kan inte detta göras måste Rikspolisstyrelsen ge en god förklaring och vidta åtgärder för att säkerställa att rekryteringsprocessen sker på rättvist sätt och laglig grund.

Jessica Rosencrantz