I centern vet vi vad verklig solidaritet betyder

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2011-03-09 | Publicerad 2007-11-13

Magnus Andersson: Alliansen får inte kapitulera inför vänsterns beskrivning av problemen

Vi vet vad riktig solidaritet är. Vi har genomskådat vänsterns segdragna så kallade kamp för solidaritet och insett att den inte håller. Vi tror på knutna nävar för friheten. Vi tror inte på människor som talar om vem som är arbetar-, medel- eller överklass. Vi tror att alla håller hög klass.

Världen är inte rättvis. Det är bedrövligt, men vi köper inte de sanningar som andra prackar på oss. Vi tror inte att vänsterns lösningar fungerar, våra gör det.

Vi tänker inte sluta kämpa för en solidarisk välfärd, en välfärd där staten faktiskt inte kan fixa allt, en del solidaritet måste vi visa själva. Varför ska till exempel staten ge mer bidrag till en direktör som är sjuk än en förkyld sjuksköterska, eller för den delen en sjuksköterska som jobbar? Det är vänsterns solidaritet. Vi tror på ett grundtrygghetssystem där alla får lika mycket ersättning om de inte kan gå till jobbet, oavsett tidigare lön.

Vänstern brukar tjata om att ekonomisk utveckling inte kan gå hand i hand med miljö. En stor lögn säger jag och Cuf. För att få en bättre miljö krävs utveckling och nytänkande, inte bakåtsträvande och förbud. Vi i Sverige kan bli världsbäst på miljötänkande och exportera det till resten av världen. För att göra det möjligt måste vi satsa på forskning, utveckling och politiska lösningar som inte stör marknaden. Tänk den solidaritet som visas när det går att bli riktigt rik på att rädda vår miljö!

Vi har ett millenniemål som ska vara uppnått 2015. Halverad fattigdom. Vad gör vänstern? Ger med ena handen och tar med den andra. Bistånd, visst, men utan hjälp till självhjälp kommer vi att misslyckas. Solidaritet är att ge fattiga länder en möjlighet att spela på vår spelplan.

Tullar har gjort det möjligt för oss att profitera på andras fattigdom, det måste bli ett slut på det nu. Vår solidaritet handlar om ett bistånd som innebär hjälp till självhjälp och frihandel där alla får delta på samma villkor. Marknaden är till för alla, men med vänstertaktik sitter världens utvecklingsländer på avbytarbänken.

Vi tror att unga människor är smarta nog att fatta egna beslut om sin framtid.

Morsans storlek på plånboken ska inte få bestämma vilken skola man ska gå i. En solidarisk skola är också en skola där eleverna får bestämma, i lokala skolstyrelser med elevmajoritet, vara med vid anställningar av lärare och får större makt i klassrummen.

Skolan kommer aldrig att vara till för att lärarna ska ha lön, skolan är till för eleverna. Därför ska de också få bestämma mer över skolan.

Vi har en regering som har möjlighet att ta tillbaka begreppen solidaritet och rättvisa. Trots att en del har förändrats så räcker det inte!

Vi tänker gå i fronten för en politik som på allvar kämpar för solidaritet. Vi kan inte ha en regering som fegar ur halvvägs. Borgerligheten måste våga stå upp och berätta att det är vi, inte vänstern, som genomför reformer för dem som behöver det bäst.

Jag tycker det får vara nog nu. Vänstern har alltför länge haft monopol på solidaritet utan att ha gjort sig förtjänta av det. Vi tänker inte bara sitta tysta och lyssna på när vänstern snackar om solidaritet som om de visste vad de pratar om. Solidaritet är inte att försöka banka in alla människor i samma mall och tro att alla blir lyckligare av det. Att få vara sig själv, ha samma förutsättningar att lyckas och samtidigt få utvecklas utifrån egna personliga behov visar på en solidaritet långt mycket kraftfullare än vänsterns. Alliansen får inte kapitulera för vänsterns problembeskrivningar. Alliansen måste våga definiera sina egna ord och fylla dem med innehåll. Vi hoppas att de i fortsättningen följer oss i vår kamp.

Dagens debattör:

Magnus Andersson

26 år, Solna/Bollnäs

Förbundsordförande, Centerpartiets

ungdomsförbund