Vi är alla Guds barn och Abrahams ättlingar
11 september, Bush invasion av Afghanistan och Irak, bomberna i Madrid och London, Muhammedkarikatyrerna, påven Benedictus uttalande om islam. Det är lätt att få bilden att religion är anledningen till dagens krig, terror, hot och spänningar.
Är det verkligen så? Härrör konflikterna från religiösa motsättningar eller går det att finna andra förklaringsmodeller? Vad får en människa, oavsett religiös tillhörighet, att känna misstro och misstänksamhet mot andra?
De allra flesta ser inte sin religion som ett vapen, utan som ett motiv för att leva i fred och verka för sin nästas bästa.
I samband med den muslimska högtiden Eid al-dha i början av januari, restes ”Abrahams tält” i Bältespännarparken i Göteborg. Förebilden finns i klostret Mar Musa, på en klippa i den syriska öknen. Klostret har tre uppgifter: andlig utveckling, arbete och religionsdialog. Det sistnämnda är inte minst viktigt i ett land som Syrien där man lever sida vid sida mitt i ett konfliktfyllt område. På klostergården står Abrahams tält där kristna och muslimer äter och umgås.
Också i Sverige finns misstänksamhet och rädsla gentemot ”de andra”, de som inte tillhör min grupp. Genom ”Abrahams tält” vill vi visa att människor kan mötas bortom religiösa och etniska gränser. Verkliga, mänskliga möten har nämligen en tendens att vittra sönder våra fördomar om de andra.
Vi förnekar inte att judendom, kristendom och islam är olika religioner och att vi ibland har skilda uppfattningar. Men detta faktum behöver inte vara ett problem. Tvärtom. Om vi kan stå ut med varandras olikheter kan mångfalden bli en tillgång.
Påven Benedictus kritiserade resa till Turkiet blev till sist en succé. Varför? Jo, för att han besökte Blå moskén, blev mottagen med öppna armar, tog av sig sina skor och, vänd mot Mecka, bad tillsammans med stormuftin Mustafa Cagrici. Sida vid sida tillbad de Skaparen, han som i sin kärlek skapat oss alla till sin avbild.
Vi är alla Guds barn och Abrahams ättlingar.