När får våra tjejer plats, Orback?

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2006-05-16

Rädda Barnen: Ny rapport om hur kränkningar begränsar tjejers liv

En 16-årig kille i Södertälje som kallat en klasskamrat för hora blev nyligen frikänd. Enligt domstolen var det inte sexuelltt ofredande. Vårt rättsväsende sänder gång på gång ut attityden att det är accepterat att kränka tjejer. Att bli kallad hora är en del av många tjejers vardag. Det vet vi i Rädda Barnens Ungdomsförbund genom vårt arbete med tjejgruppsprojektet Ellen.

I dag släpper Rädda Barnens Ungdomsförbund rapporten ”Styrka, strategier och skenjämställdhet – tjejer samtalar om kön och jämställdhet”. Rapporten bygger på erfarenheter från Ellen och lyfter fram tjejernas bild av och berättelser om deras vardag. Berättelser som speglar ett samhälle med olika normer för tjejer och killar, ett samhälle där kränkningar blir vardagsmat. Nu vill vi synliggöra unga tjejers erfarenheter av våld och kränkningar, och visa hur det begränsar tjejernas livsutrymme.

Att vara ung tjej idag upplevs av många som otryggt. Flera tjejer i Ellen tror att de hade känt sig tryggare om de hade varit killar. Framförallt tror de att risken för att bli våldtagen hade minskat. Risken för att bli utsatt för våldtäkt upplevs som stor. Många tjejer planerar för hur de ska ta sig hem på kvällarna, genom att använda sig av olika strategier.

I rapporten berättar de om hur de låtsas ringa med mobilen på vägen hem, hur de har nycklarna i handen för att kunna försvara sig eller hur de springer hem. Det finns också uppfattningar om att man som tjej har ansvar att skydda sig från övergrepp, genom att se till att aldrig gå hem ensam. Såväl rädslan som strategierna tyder på att många tjejer känner att det inte är säkert för dem att vistas i offentliga rummet vid vissa tider. Det offentliga rummet är inte längre offentligt för alla och otryggheten begränsar friheten.

Vardagsrädslan har sin bakgrund. Utifrån Ellens erfarenheter är det slående hur många unga tjejer som idag har erfarenheter av kränkningar från killar och män. En tjejgrupp i Ellen skrev ner alla sina erfarenheter av kränkande behandling på en tavla. Det tog inte lång tid innan tavlan blev helt fullklottrad.

Oftast sker kränkningarna i skolan och av jämnåriga killar. Killar som är såväl kända som okända för tjejerna är förövare. Den vanligaste formen är kränkande ord som hora. Det innebär att sexuella trakasserier är ett vardagligt inslag i dagens skola.

Våld och kränkningar har en avsändare. Det är någon som står bakom handlingarna. Killar. Vi måste våga se det och vi måste våga ta i problemet. I Ellen berättar tjejer om lärare och vuxna som inte reagerar när en kille skriker hora. Genom att samhället blundar för killars kränkningar kan de fortsätta. Och det får konsekvenser. Det leder till att killar som grupp även i fortsättningen både får och tar mer handlingsutrymme och tolkningsföreträde på tjejernas bekostnad. Det leder till att kränkningar är och fortsätter vara det normala tillståndet i vårt samhälle, i unga tjejers vardag. Därigenom begränsas tjejers livsrum och tjejers frihet.

Barnkonventionen slår fast att inget barn får diskrimineras på grund av kön, och att alla barn ska skyddas från våld. Det är statens ansvar att se till att Barnkonventionen efterlevs.

Vi ser kränkningar som ett uttryck för orättvisa maktstrukturer och menar att det handlar om könsdiskriminering. Målet för Rädda Barnens Ungdomsförbund är att tjejernas erfarenheter börjar tas på allvar och att maktstrukturerna förändras. Det är dags att något händer.

Därför vill vi nu veta vad samhället, vad regeringen och vad Jens Orback ska göra för att tjejer ska ha samma självklara plats i samhället som killar?

Cecilia Abrahamsson ,Johanna Karlsson