Oskyldiga döms till fängelse
15 advokater i öppet brev till justitieminister Thomas Bodström
Runt om i våra fängelser sitter idag ett okänt antal män oskyldigt dömda. De är vanliga medborgare, en del familjefäder, som blivit falskt angivna för brott de inte har begått. De har därefter blivit indragna i incest- och sexualmål där ord stått mot ord.
Trots att varje fall är unikt upprepas gång på gång samma systemfel. Om berörda personer haft en tidigare kontakt med varandra bör dess betydelse, och kontexten i vilken anmälan ges in, om möjligt inte bara beaktas flyktigt utan även utredas, innan långt gående åtgärder som exempelvis anhållande och häktning kan komma ifråga.
Under den senaste 20-årsperioden har det redan dömts ett flertal oskyldiga män till långvariga fängelsestraff och evig vanära. Att oskyldiga män dömts har även Högsta domstolen kunnat konstatera genom alla resningsfall (som dock endast utgör toppen på ett isberg) och som Högsta domstolen har beviljat sedan början av 90-talet. Trots detta fortsätter landets domstolar, utan att ta lärdom, att döma på samma sätt som lett fram till de tidigare justitiemorden.
Upprepningen sker alltifrån första förhöret till rättegångarna som i regel hålls inom lyckta dörrar, och där ingen utomstående tillåts ha någon insyn.
Målsägarens obestyrkta uppgifter vänds snabbt till sanning. I praktiken läggs regelmässigt en bevisbörda för oskuld på den åtalades bord, vilket strider mot principerna i varje civiliserat rättssystem.
Det är viktigt med rättstrygghet för våldtagna kvinnor och sexuellt utnyttjade barn. Detta intresse får inte samtidigt ge avkall på rättssäkerhet för misstänkta och oskyldigt dömda män. Dessvärre anses dessa incest- och sexualdomar inte ha något allmänt vägledande intresse, och överklaganden prövas ytterst sällan av Högsta domstolen. Istället blir domar i hovrätter det slutliga avgörandet. Förtvivlade människor, dömda män och deras anhöriga försöker få sina röster hörda men har ingenstans att vända sig.
Det skadar inte enbart den oskyldigt dömde utan även målsäganden, barn och kvinnor som står den oskyldigt dömde nära. Systemet som det nu fungerar - eller snarare inte fungerar - innebär en falsk trygghet för alla inblandade.
Om Sverige ska kunna kallas en rättsstat, måste vi inse att varje inte ordentligt utredd misstanke om att en oriktig dom har avkunnats, är ett nederlag för rättsväsendet och en skam för landet.
Med dessa rader vill vi uppmana Dig att med det snaraste tillsätta en fristående kommission, i likhet med den i Norge, Kommisjonen for gjenopptagelser av straffesaker, och som påbörjade sitt arbete för två år sedan, eller liknande som finns i England och i Skottland. Denna kommission ska sakkunnigt granska dessa domar och samtidigt ha mandat att avgöra vilka mål som bör ges möjlighet till en ny prövning.