Ge filmen en egen nationalscen!
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2011-03-09 | Publicerad 2007-10-19
Peter Söderström, filmvetare: En kvalietets-
garanti – som är nästan gratis
Efter biografkedjan Astorias konkurs har det blivit en del debatt om bristen på konkurrens i branschen. Svensk Filmindustri (SF) äger numera nästan varenda filmduk i hela landet. Det pratas också alltmer om avsaknaden av kvalitetsbiografer.
Samtidigt står en av Sveriges största och vackraste biografer – Draken på Kungsholmen i Stockholm – tom sedan flera år. SF vill inte visa film där och värden inte får bygga om den unika biograflokalen. Lösningen på båda dessa problem är enkel: Vi borde göra Draken till en nationalscen för film.
Efter biografkedjan Astorias konkurs har det blivit en del debatt om bristen på konkurrens i branschen. Svensk Filmindustri (SF) äger numera nästan varenda filmduk i hela landet. Det pratas också alltmer om avsaknaden av kvalitetsbiografer.
Samtidigt står en av Sveriges största och vackraste biografer – Draken på Kungsholmen i Stockholm – tom sedan flera år. SF vill inte visa film där och värden inte får bygga om den unika biograflokalen. Lösningen på båda dessa problem är enkel: Vi borde göra Draken till en nationalscen för film.
Man kanske ska inleda ett sånt förslag med en liten förklaring om varför vi har nationalscener över huvud taget. Varför existerar Operan och Dramaten? Är det för att täcka ett marknadsmässigt behov? Ja och nej. Visst finns det en marknad för både teater och opera, och nationalscenerna är givetvis en del av den marknaden.
Men Dramatens uppgift är inte att konkurrera med teatergrupper och privatteatrar utan att vara en kvalitetsmässig injektion. Dramaten kan ta risker som privata teatrar inte kan, Dramaten kan sätta upp pjäser som är konstnärligt intressanta men kommersiellt ointressanta, men framförallt breddar Dramaten synen på teater och höjer den kulturella ribban även för de privata och ideella aktörerna på marknaden. De privata aktörerna på en marknad har i sin jakt på publiken som bekant en tendens att bli konforma och likriktade (se bara på de privata t v-kanalerna). Offentliga aktörer som SVT och Operan är bra, inte bara för att de värnar om en bred kultur utan också för att de är annorlunda. Annorlunda är bra.
En nationalscen för film skulle inte ha som uppgift att konkurrera med vare sig SF, Folkets bio eller DVD-marknaden, utan att göra detsamma som Dramaten gör för teatern. Man skulle ta konstnärligt ansvar såväl som konstnärliga risker. Man skulle visa film som är ekonomiska vågspel och man skulle bredda utbudet med filmer som annars inte skulle visas.
Jag hör till dem som anser att ingen elev bör gå ut skolan utan att ha varit på operan och Dramaten. Det är inte skolans uppgift att styra elevernas smak här i livet, men det är definitivt skolans uppgift att ge eleverna en smakbit av vad bra kultur är så de vet vad de har att välja på. På samma sätt bör inga elever gå ut skolan utan att någon gång ha sett ”Casablanca” eller ”Det sjunde inseglet” på stor duk. Man kan säga att det hör till allmänbildningen.
Bara det behovet, att kunna erbjuda de unga generationerna visning av film som den var tänkt att visas skulle motivera en nationalscen för film. Möjligheten (nödvändigheten) att regelbundet visa de svenska och internationella filmskatterna som nu ligger osedda i arkiven är i sig också ett tillräckligt argument för en svensk nationalscen för film. Tillsammans blir de bägge argumenten än tyngre.
Till sist kan man konstatera att exempelvis Operan har 500 anställda och kostar ett antal hundra miljoner om året. En nationalscen för film är i de sammanhangen skrattretande billig att driva. Det behövs ju inga skådespelare, ljussättare, dekorskapare eller påklädare. Allt man behöver är en lokal och en handfull människor som river biljetter och laddar filmerna.
Det finns fantastiska filmer som bara samlar damm i sina arkiv samtidigt som en av Europas vackraste biografer står och samlar damm på Fridhemsplan. Vi behöver en bred väg för kvalitetsfilmen till den publik som utan tvivel finns. Gör Draken till en nationalscen för film.
Dagens debattör
Peter Söderström
Journalist
och filmvetare,
Stockholm