Mona Sahlin förvärrar invandrarnas situation

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2003-11-27

Integrationsminister Mona Sahlin satsar stor kraft på att bekämpa hedersrelaterat våld. Nästa år ska hon anordna en internationell konferens på temat.

Högskoleläraren Mohsen Hakim tycker att Mona Sahlin gör Sveriges invandrare en björntjänst – att hon motarbetar integration.

– Hennes extrema fokusering på hedersmord har starkt bidragit till en försämrad syn på muslimer, i synnerhet kurder, skriver han.

Han uppmanar Mona Sahlin att arbeta mer mot diskriminering på arbetsmarknaden.

Mona Sahlin verkar tro att det är hedersmord som är främsta hindret för invandrarnas integration i det svenska samhället. Lars Leijonborg ser invandrarnas bristande språkkunskaper som främsta problemet.

Taktiska utspel, godtyckligt tyckande och inkompetens styr integrationspolitiken i Sverige. Diskriminering av invandrare på den svenska arbetsmarknaden är snarare regel än undantag. Invandrarna släpps inte in i samhället. Men både oppositionen och regeringen vill belasta invandrarna för deras utanförskap och den eländiga situationen som vi befinner oss i.

Socialdemokraternas katastrofala integrationspolitik fortsätter och Mona Sahlin håller i ratten. Det har hon gjort i tre år och det har blivit allt tydligare att hon är en stor pratmakare. Som nyutsedd integrationsminister sa hon att i Sverige finns strukturer som är rasistiska och diskriminerande. Hennes uttalande väckte vissa förhoppningar men snabbt kom de på skam. Faktum är att vad Sahlin gör är att förvalta just dessa strukturer.

Enligt lagen, från 1 maj 1999, är arbetsgivaren skyldig att vidta aktiva åtgärder för att främja etnisk mångfald i arbetslivet. Men ingen verkar ta lagen på allvar. En viktig anledning är att Mona Sahlin och hennes regeringskollegor inte lever som de lär. På högt uppsatta poster lyser fortfarande invandrarna med sin frånvaro. Samma tänkande sprids ner i hela systemet. Budskapet är tydligt: mångfald i teori och enfald i praktiken.

I stället för att motarbeta främlingsrädsla och underlätta invandrarnas integration i det svenska samhället, har Mona Sahlin ältat hedersmord. Hon har vid upprepade tillfällen medgett att frågan om hedersmord är hennes hjärtefråga. ”Frågan om tjejerna, hedersmorden har blivit den fråga jag ägnar mig allra mest åt”, säger hon till Aftonbladet 14/6 2003. I så fall, varför konkreta stöd till de utsatta flickorna har uteblivit liknar en gåta men svaret är enkelt. Det som kännetecknar Sahlin är just mycket ord och lite handling.

En riktig gåta är hur hedersmord kan bli den viktigaste integrationsfrågan. Jag har frågat partisekreteraren Lars Stjernkvist och en rad andra ledande socialdemokrater men ingen har kunnat ge mig ett rimligt svar och knäcka gåtan. En möjlig förklaring till Sahlins stora intresse för hedersmord är medias fokusering på denna fråga. Svensk media verkar ha förälskat sig i hedersmord. Och Sahlin är trendkänslig, vill hålla sig väl med media och vänder gärna kappan efter vinden – framför allt om det blåser hårt.

Hedersmord är en barbarisk företeelse som kan ses som avarter av en kultur som finns i vissa länder. Det kan jämföras med förekomsten av pedofili och incest. Sådant förekommer i Sverige men det är ingenting som alla svenskar sysslar med. Hur skulle det kännas för en svensk om utländsk media i sin bevakning av Sverige enbart fokuserade på sådana frågor? Självklart blir man frustrerad och tycker att bilden är orättvis.

Mona Sahlins och regeringens integrationspolitik har varit föremål för välförtjänt kritik från den borgerliga oppositionen. Lars Leijonborg, som gärna iklär sig rollen som ledande oppositionspolitiker, vill att integrationsfrågor skall lyftas högst upp på dagordningen. Det är förståeligt att i det politiska livet vilja blottlägga motståndarens svagheter. Men vad är Leijonborgs egna recept för att få fart på integrationen?

Jo, att ställa krav på svenskkunskaper för medborgarskap.

I stället för att stirra blint på bristande språkkunskaper eller hedersrelaterat våld, borde Lars Leijonborg och Mona Sahlin inse att det är diskriminering av invandrare på den svenska arbetsmarknaden som är huvudproblemet. Vi släpps ju inte in i samhället. Många välutbildade invandrare med ”konstiga namn” blir aldrig kallade till anställningsintervjuer. Här handlar det inte om språkkunskaper eller hedersbrott utan ren och skär diskriminering.

Mona Sahlins agerande, som integrationsminister, har varit kontraproduktivt. Hennes extrema fokusering på hedersmord har starkt bidragit till en försämrad syn på framför allt invandrade muslimer och i synnerhet kurder. Män blir betraktade som potentiella hedersmördare och kvinnorna som förtryckta. Det utestänger dem båda från samhällets gemenskap.

Mona Sahlin har klagat över att allt färre invandrare röstar eller på andra sätt deltar i det svenska samhällslivet. Hon bör inse att det är en frukt av hennes politik. Om samhället inte respekterar individen, kan man inte förvänta sig att individen respekterar samhället. Det är hög tid att hon vaknar.

Mohsen Hakim (Konsult i kvalitets- och mångfaldsfrågor)