Feminismen är inte din, Schyman

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2003-10-02

Gudrun Schymans sätt att ta sig an feminismen är ett allvarligt hot mot arbetet för jämställdhet. Hon använder denna viktiga fråga för att driva gammal vanlig ohederlig vänsterpolitik.

”Nu lägger jag min röst på feminismen”, skriver hon i Aftonbladet. Men hennes feminism är långt ifrån bara en analys av att samhället värderar kvinnor och män olika. Gudrun Schymans feminism innehåller dessutom en åsikt om hur vi ska komma till rätta med problemen. Att lösningen heter mer politik är kanske inte förvånande, men likväl trist. Med den sortens feminism skrämmer hon i väg fler än hon lockar till sig.

Alltför ofta träffar vi människor som har svårt att kalla sig feminister, eftersom de då automatiskt förknippas med vänsterpolitik. Det tycker vi är synd.

För oss liberaler är feminism att uppfatta och ogilla de strukturer som begränsar individer – som gör att vi bedöms och bemöts utifrån vilket kön vi har. Feminismens mål måste vara att befria människor från fördomar, så att de blir sedda för sina unika egenskaper.

Vänsterns feminism däremot fokuserar som alla vänsterrörelser på åtgärdspaket som innehåller tvång upp-ifrån – som kvotering och lagstiftning. Det accepterar inte vi. För oss går människans frihet alltid före. Vi vill göra så få intrång i den enskildes liv som möjligt.

Schyman glömmer dessutom bort de jämställdhetsproblem som vurmandet för offentliga sektorn har skapat.

Hon glömmer alla lågavlönade kvinnor som har små möjligheter att förändra sin situation eftersom det offentliga dominerar i vård och omsorg. Hon glömmer alla dubbelarbetande kvinnor som vill få hjälp i hemmet men som inte har råd eftersom de betalar så höga skatter.

Den bästa och mest respektfulla vägen mot ett jämställt samhälle går utanför politiken, via det civila samhället, där vi som föräldrar, medmänniskor och vänner påverkar varandra i positiv riktning.

Schyman skriver att hon vill arbeta tillsammans med andra feminister, men det verkar bara gälla dem som har Maos lilla röda eller Das Kapital som analysverktyg.

Kanske överraskar hon. Kanske använder hon sitt feministiska riksdagsmandat till att arbeta mot kvotering, öppna för företagande i välfärden och sänka skatter på hushållstjänster. Men ärligt talat känns det inte särskilt troligt.

Genom att försöka

göra feminismen till ett renodlat vänsterprojekt förstör Gudrun Schyman bara för alla oss andra som kämpar för individens rätt att vara sig själv. Hon förstör för andra feminister.

Carolin Dahlman , Johanna Möllerström (frihetsfeminism.nu)