Vatten och bröd till offentligt anställda?
Debattören: En ovårdad personal är också slöseri med skattemedel
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2016-12-20 | Publicerad 2016-12-19
DEBATT. Aftonbladet senaste granskning av det offentligas ”slöseri” har skakat om en och annan kommun och myndighet i det här landet. Samtidigt har också flera debattörer ryckt ut till det offentligas försvar och menar att lärare, sjuksköterskor, läkare, kommunanställda med flera är värda något bättre.
Frågan är vart vi är på väg. Och varför lider det offentligas chefer av en synnerligen opassande förmåga att inte kunna försvara sin personal så fort någon ropar ”Skål!”.
Medier har en viktig roll i att granska och påverka och bidrar också många gånger till att näringsliv och offentlig sektor värderar och följer policys i verksamheten, gällande representation, resor, upphandlingar med mera. Granskningen som sådan är värdefull för att kritisera och få bort excesser som är ett uppenbart slöseri med skattemedel.
För många är säkert den här granskningen underhållande då journalisterna i sin självsäkerhet och som representanter för ”folket” eller ”skattebetalarna” enkelt vinner poäng. Motståndarna är såväl fumligt famlande som överdrivet undfallande.
Journalisterna däremot är pålästa, tränade och har byggt en stark tes och kan leverera sin attack med en sådan bravur att intervjuoffren blir just offer. I detta finns ett problem.
Ledare inom offentlig sektor brister många gånger i sin duglighet att bjuda på motstånd, att försvara verksamhetens personal och de långsiktiga konsekvenserna av externa rådgivare, konferenser eller representation.
Som skattebetalare skulle jag tvärtemot Aftonbladet och andra medier hävda offentliganställdas rättighet att arrangera och ta del av högkvalitativa konferenser, att utveckla sig utomlands, att få en sommarbuffé (inklusive allt), att bjudas på en riktigt härlig julmiddag som tack för de insatser de gör för samhället. Och säkert lite därtill.
Men innehållet i sig är egentligen inte det viktiga här. Vad offentlig sektor ska ha på sitt julbord eller till vilket land konferensen skall gå eller vilka konsulter som ska anlitas blir inte rätt eller fel förrän det sätts i relation till kvalitet och långsiktiga mål.
Pris eller kostnader är relevant, men inte isolerat. Varje chef i offentlig sektor eller ansvarig politiker behöver beakta detta för att stärka den egna förmågan att stå upp för sin verksamhet och för sin personal.
Chefer och politiker måste fundera över de mer långsiktiga konsekvenserna av organisationsutvecklingen och personalvården och sedan omfamna förmågan att kunna försvara detta.
Kommunikationen är vital här, såväl i organisationen som utanför, och ett stöd för att kunna svara om och försvara sitt ämbete och vad olika insatser, till exempel personalvård, syftar till.
Balansgången är svår och det finns regelverk som bestämmer vad som är tillåtet och inte. Vi landar dock i en komplicerad situation då reglerna nästan stipulerar vatten och bröd för människor verksamma i offentlig sektor och där ingen, som det verkar, står upp för bättre, eller åtminstone likvärdiga villkor jämfört med näringslivet i övrigt.
Det är inte långsiktigt hållbart om skillnaderna mellan offentlig sektor och näringslivet är alltför stora gällande personalvård och organisationsutveckling.
Tyvärr verkar det krävas en synnerligen unik förmåga att rättfärdiga olika insatser som syftar till att vårda personalen, utveckla organisationer, öka lärande och insikter med mera.
Sant är att de verkar inom ramen för våra skattepengar, men en ”ovårdad” personal och en outvecklad organisation är också slöseri med skattemedel.
Jag hoppas därför att chefer i det offentliga och politiker vidgar sina vyer och därmed gör sig bättre rustade nästa gång Aftonbladet eller andra medier knackar på dörren.
Carsten Carlsson, rådgivare inom kommunikation och varumärken, H+K Strategies Sverige
Häng med i debatten och kommentera artikeln – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.