Vi gjorde fel – därför ökar segregationen
Ministern: Sverige behöver en total omläggning av politiken för att bryta trenden
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2017-03-28
DEBATT. Få människor vill att Sverige ska vara ett segregerat samhälle. Vi vill ha ett Sverige som håller ihop. Vi vill att människor med olika inkomster och bakgrunder lever och verkar tillsammans.
Tyvärr ser vi detta alltmer sällan i dag. I stället ser vi hur skillnaden växer mellan människor och segregationen ökar.
Det faktum att vi har ett segregerat samhälle beror inte på några enskilda personer eller en enskild regering. Blickar vi ut över världen är det en utveckling vi ser i många länder. Klyftorna växer. Fastän vi i Sverige har försökt bryta utvecklingen har vi misslyckats.
Redan 1975 satsade staten på att stödja en positiv utveckling i storstädernas socialt utsatta områden. Från 1995 till 2015 har det offentliga satsat miljarder i insatser som ”Blommanpengarna”, Storstadssatsningen och den Urbana utvecklingspolitiken. Delar av dessa insatser har haft en positiv effekt. Många individer har lyfts.
Samtidigt har inte segregationen på områdesnivå brutits, tvärtom, den har snarare ökat under samma period som dessa satsningar gjorts.
Som samordningsminister har jag försökt gå till botten med varför insatser misslyckats med att bryta segregationen. Både genom att gå igenom utvärderingar av statens insatser de senaste 20 åren och genom att möta forskare och människor från olika discipliner som jobbar med dessa frågor för att lära av tidigare erfarenheter och evidens.
Några problem återkommer om och om igen:
Kortsiktighet. Huvuddelen av insatserna har skett i projektform och under en begränsad tid. Projekt kan vara bra när nya metoder ska testas eller utvecklas men helt uppenbart en misslyckad form för att ta sig an strukturella problem.
Sena insatser. Många av samhällets insatser sätts in när det redan gått snett, ofta blir det dyrt och svårt att förändra en utveckling som fått pågå under lång tid.
Bristande samverkan. Staten, kommunerna, det civila samhället gör av och till insatser för att bryta segregationen. Tyvärr sker det sällan tillräckligt koordinerat och kraftfullt. Alltför ofta är det var och en för sig själv.
Mitt budskap i dag är följande. Sverige behöver en total omläggning av hur vi bekämpar segregationen.
Vi behöver lägga om politiken så att den präglas av:
Långsiktighet. Ska vi lösa en långsiktig utmaning räcker inte en kortsiktig insats. Även om projekt kan bära med sig positiva erfarenheter är ett bekymmer med projekt att de tar slut. Arbetet mot segregation har inte en början och ett slut efter några år, det är ett långsiktigt arbete.
Tidiga insatser. Forskares budskap till mig är tydligt, ska vi motverka negativa beteenden som kan komma utav av att växa upp i ett socialt utsatt område behöver vi tidigare insatser. I stället tenderar vi från samhället och politiken att komma in för sent. Vi behöver mer av förebyggande insatser så tidigt som möjligt, i vissa fall familjestöd från BVC, men även i förskolan och framåt. Samhället behöver stärka det brottsförebyggande arbetet.
Ökad samverkan. För att nå bästa effekt behöver alla aktörer verka åt samma håll. Staten, kommunen, civilsamhället och näringslivet. Det är inte rimligt att samhällservicen minskar i våra socialt utsatta områden samtidigt som kommunen och andra aktörer identifierat ett större behöv av samhällets närvaro. Regeringen kommer därför att bilda en statlig delegation mot segregation som har som en av sina huvuduppgifter att öka samverkan mellan samhällets olika dela i bekämpandet av segregationen och dess effekter.
Tiden är slut där vi upprepar samma misstag. Arbetet mot segregation är för viktigt för att misslyckas. Därför påbörjar vi nu omläggningen mot ett starkare Sverige som håller ihop.
Häng med i debatten och kommentera artikeln – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.