Politikerna vill inte ha maskinen som tar bort partiklarna från gatan

Robert Collin

Vakna och släpp prestigen - eller har ni en dold agenda?

Debatten om de farliga partiklarna lever, trots att dubbdäcken är av sedan länge, och inte ska på förrän sent i höst. Och sanden på gatorna är uppsopad på de flesta håll.

Man kunde ju tro att vi hade annat att prata om, men politikerna har sin agenda klar: Dubbdäcken ska bort. Därför lever debatten mitt i sommaren.

På ett eller annat sätt ska dubbdäcken bort. Med förbud på vissa gator, hela stadsdelar eller med avgifter. I Stockholm, Uppsala, Göteborg, Jönköping och till och med i lilla Åsele i Lappmarken.

I Stockholm hoppas politikerna på att få ner dubbdäckanvändningen till 20 procent. Nu ligger den kring 50 procent i storstäderna, upp till 70 i resten av landet, men även den andelen lär sjunka om förbud och avgifter blir verklighet.

Om vi lyssnar på Ulla Hamilton, trafikborgarråd i Stockholm, som går först i ledet bland dem som vill förbjuda dubbdäcken, ser verkligheten ut så här:

 Partikelnivån, särskilt på vårvintern, överstiger i Stockholm den gräns som EU satt upp.

Det är dubbarna som river upp partiklarna ur asfalten. Och hon stöder sig på forskarrapporter.

Dubblösa däck är lika säkra som dubbdäck.

Bara genom att förbjuda dubbdäcken kommer Stockholm ner till en partikelnivå som inte hotar invånarnas liv och hälsa.

Jag har under flera år försökt visa att hon har fel. Men precis som med etanolen är det här med partiklarna en religion. När jag debatterade partiklarna med Vägverkets trafiksäkerhetsdirektör Claes Tingvall i SVT:s Aktuellt tittade han på mig genom sina runda, vänliga glasögon och sa: Men Robert, bryr du dig inte alls om alla barn som kommer att drabbas av astma?!

Jo, min egen son hade astma som barn. Det var inte roligt. Men vi kan inte förbjuda dubbdäck bara för att han och många andra ungar har problem med luftrören. Bara den som drabbas av panik – eller som har en dold agenda – spolar ut barnet med badvattnet.

Och när det gäller dubbdäcken handlar det helt klart om en dold agenda. Ja, dubbarna sliter på asfalten. Och det kostar pengar att asfaltera om. Det är där skon klämmer.

Men partiklarna, de förhatliga PM10, kommer till 90 procent från annat än från dubbdäcken. Därför måste vi sansa oss innan vi gör något dumt. För Ulla Hamilton har fel när hon påstår att jag är en dubbkramare utan förankring i verkligheten. Våra vinterdäcktester visar år efter år att det är hon som har fel. Ett dubbdäck kan bromsa bilen på halva sträckan jämfört med ett dubblöst däck, även om det är av bästa märke.

Om vi en stund helt struntar i varifrån partiklarna kommer, från dubbarna som politikerna och forskarna påstår, eller från sanden som gatorna sandas med, som jag påstår.

Om vi i stället funderar på hur vi ska kunna få bort dammet från gatorna, ja, då finns det en lösning.

En ny svensk uppfinning, från Vallentunaföretaget Disab i samarbete med entreprenadföretaget SL-roadcleaning, som suger upp dammet med en gigantisk dammsugare.

Bilen ser ut som vilken sopmaskin som helst. Och den har faktiskt borstar som alla andra.

Men det är suget som är finessen.

En vanlig sopmaskin river upp extremt mycket damm (partiklar, alltså! Det är de livsfarliga PM10 som tillsammans med större dammpartiklar virvlar upp runt alla konventionella sopmaskiner). När vanliga sopmaskiner fått upp det grövsta sandmaterialet från vägbanan ligger trots allt en massa finfördelat damm kvar, bland annat just det farliga PM10, trots att vägen ser så ren och fin ut.

Den nya svenska dammsugaren använder borstarna för att lossa sand, grus och damm som bitit sig fast i asfalten, men det är sugen och filtreringen som gör det viktiga jobbet. Och som gör det så mycket bättre än konventionella sop­maskiner. Eftersom den suger så effektivt behöver man inte blöta upp dammet först, det dammar ändå inte.

Jaha. Då borde väl problemet vara löst. PM10 är borta från gator och vägar. Och därmed från luften. Och alla med astma kan andas ut. Och in.

Nänä. Inte alls.

I Stockholms upphandling för sopning av gator och vägar står det inte ett ord om PM10. Vem som helst med en sopmaskin som dammar och har sig och som lämnar det finmalda dammet kvar får jobbet om han är billig nog.

Och inte nog med det. Det står i kraven att entreprenören ska väta vägbanan vid torrt väglag innan sopmaskinen gör sitt. För att undvika det värsta dammandet.

Disabs sug behöver inte väta vägbanan, och gör det därför inte heller. Och får alltså inte jobbet!

Moment 22 har blivit moment PM10. Vakna nu! Maskinen finns! Släpp på prestigen!

Annars kommer den dolda agendan snart stå klar för var och en: Att det viktiga för politiker och myndigheter är att bli av med dubbdäcken. Inte att värna om frisk luft.