Nu är det riktigt illa

Robert Collin

Dagarna före jul för ett och ett halvt år sedan fick de anställda på Saab en trist julklapp från ägaren General Motors: "Vi stänger fabriken. Saab ska läggas ner."

Det var en chock för alla Saab-entusiaster, för oss svenskar och framförallt för de anställda.

Ond cirkel

Då kom holländaren Victor Muller från ingenstans, han köpte Saab och i drygt ett år har han gjort allt för att försöka få fram mer pengar, på kort och lång sikt,

Finansmannen Vladimir Antonov har pumpat in hundratals miljoner i Saab, trots den svenska regeringens tydliga motvilja mot honom. Maud Olofsson, Anders Borg och Fredrik Reinfeldt vill inte släppa in honom i det svenska näringslivet. De vill inte ha ryssen i Trollhättan.

Antonov vill finansiera Saab tills Muller hunnit skapa en långsiktig partner i Kina.

Men alla problem har naturligtvis påverkat situationen. Det har blivit en ond cirkel. Försäljningen minskar, det kommer inte in några pengar, underleverantörerna får inte betalt, produktionen måste stoppas, försäljningen minskar ännu mer, ryktet solkas lite till. Men de fasta kostnaderna minskar inte.

Tidigare i veckan jobbade Muller på att komma överens med underleverantörerna, igen. Och i dag kommer beskedet att det inte ens finns pengar till lönerna.

Jag får en stor klump i magen. Nu är det riktigt illa.

Käppar i hjulen

Om det här varit i USA, Tyskland eller Frankrike, eller vilket annat land som helst med bilindustri, hade regeringen gått in med akut lån till företaget. Eller åtminstone borde regeringen tillåta Saab att sälja sina fabrikslokaler. Men även här sätter politikerna käppar i hjulen.

Men i Sverige är det inte troligt. Regeringen har varit tydlig på den punkten. "Staten ska inte äga bilfabriker" (Maud Olofsson) och "Vi är på väg ut ur industrisamhället" (Anders Borg). Politiken är glasklar och kan inte missförstås: Sverige klarar sig utan Saab.

Tyvärr tror jag att regeringen har fel. Helt fel. Katastrofalt fel. Klumpen i magen vill inte släppa.