Flinck: Klubbarna mörkar siffrorna
...men det mest skrämmande är att det sett ännu värre ut tidigare år
Uppdaterad 2017-04-25 | Publicerad 2016-12-23
Målet med elitlicensen var en sund ekonomi i klubbarna.
Elva år efter att den infördes har fler än hälften av klubbarna ett negativt eget kapital.
Efterställda lån, fastigheter som värderas och annan konstgjord andning räddar klubbarna gång på gång.
Men mest skrämmande är att det tydligen ändå är bättre än någonsin tidigare.
Det var Ola Lindgren som gav mig idén för fem år sedan när han i samband med en upptaktsträff berättade att han gärna ville se vilka klubbar som fick ut mest av sina pengar, alltså jämföra tabellplacering med budgetstorlek.
Sedan dess har jag till och från drivit på för att klubbarnas transparens kring sin ekonomi ska öka och hänvisat till fotbollen, där förbundet varje år gör en stor analys av alla klubbarnas ekonomi både i allsvenskan och i superettan.
Jag har haft med mig både Peter Gentzel, vd för Svensk Elithandboll, och Sture Kullman, ordförande i liganämnden som beslutar om elitlicenserna, på båten men klubbarna har hela tiden sagt nej till att ens lämna ut några få nyckeltal.
Detta har jag inte gjort för att stilla min egen nyfikenhet utan för att ekonomin spelar en så stor och avgörande roll i elitidrotten i dag att den måste granskas. När sedan flera klubbar de senaste åren tvingat spelare och andra anställda att kraftigt sänka sina löner mitt under säsongen för att klubbarna ska överleva menar jag att korten måste upp på bordet. Spelarna, om inte andra, måste få veta vilka risker de tar när de skriver kontrakt med vissa klubbar.
I höstas tröttnade jag på klubbarnas ovilja och bestämde mig för att själv ta reda på det ekonomiska läget klubb för klubb.
Fem klubbar vägrade svara
I ett mejl till alla klubbar frågade jag efter fyra nyckeltal i bokslutet för det senaste verksamhetsåret: intäkter, kostnader, resultat och eget kapital.
Alingsås, Karlskrona, Kristianstad, Redbergslid, Sävehof och IFK Ystad svarade på mina frågor med i stort sett vändande mejl.
Efter lite påstötningar fick jag också svar från Guif och Ricoh samt, till slut, Hammarby.
Notera att det alltså inte bara var de med en stark ekonomi som svarade.
Men fem klubbar vägrade: Aranäs, Lugi, Malmö, Skövde och Ystads IF.
Det de inte hade tänkt på var att varje år när de söker kommunala bidrag blir deras årsredovisningar, som de då måste skicka in som bilagor till kommunen, offentliga handlingar.
Kommunerna skickade glatt över hela årsredovisningarna till mig.
Efter att förklarat att jag fått ut deras årsredovisning genom kommunen har också Skövde varit bemötande kring klubbens ekonomi.
När vi nu äntligen har alla korten på bordet – vad säger de oss?
Jo, att elva år efter att elitlicensen infördes med den uttalade målsättningen att ”elitföreningarna skall bedriva sin verksamhet med sund ekonomi”, och samma säsong som handbollsligan skulle vara en proffsliga enligt en fem år gammal vision, har hela åtta av fjorton klubbar ett negativt eget kapital.
Det får man egentligen inte ha om man ska få en elitlicens. Men kan man visa upp en realistisk plan för hur man ska eliminera detta negativa egna kapital på tre år så får man spela kvar i handbollsligan.
Men denna saneringsplan fixar de flesta klubbarna inte utan så kallade efterställda lån, alltså lån utan ränta från givmilda gynnare som man inte behöver börja betala tillbaka förrän det egna kapitalet är positivt.
RIK har fått en stuga som man värderar till 750 000 kronor i senaste balansräkningen, men enligt egen utsaga hade man grejat år två av de tre saneringsåren ändå.
Hade inte Guif fått värdera sin fastighet, Guifhallen, till 7,3 miljoner kronor hade man haft ett negativt eget kapital på 4,3 miljoner kronor.
När jag tar upp fastighetsvärderingarna med Peter Gentzel pekar han på att fotbollsklubbarna tar med spelartruppens värde i sina bokslut och där har han i och för sig en poäng.
Att Hammarby, Aranäs, RIK, Guif, Skövde och IFK Ystad har, eller har haft, stora problem med sin ekonomi vet nog alla som är någorlunda bekanta med en gurkburk.
Men att Lugi och Malmö ligger så risigt till har det inte skrivits så mycket om. Men så försöker de två klubbarna också göra allt för att lägga locket på.
Malmö har gjort minusresultat fyra av de fem senaste åren och Lugi gick med nästan 1,5 miljoner i förlust 2014/15.
Sund ekonomi? Pyttsan.
Men det kanske mest skrämmande är att det tydligen sett ännu värre ut tidigare år. För enligt Kullman har det blivit bättre om man jämför bakåt i tiden, sedan liganämnden skapades för elva år sedan.
De som främst riskerar sin elitlicens till nästa år bör vara Skövde, RIK och Hammarby som alla är inne på tredje saneringsåret. Alla tre uppger för mig att de kommer att klara av att eliminera det egna negativa kapitalet den här säsongen. Men då är förstås inte de efterställda lånen inräknade. Så i stället för 4 miljoner behöver Hammarby bara gå med 232 000 kronor i vinst, Skövde med 241 000 (i stället för 800 000) och RIK med 300 000 (i stället för 1,4 miljoner).
Det där har jag hört många gånger
När jag lyssnar på de ansvariga i klubbar som Skövde, Guif, RIK och Hammarby så verkar det verkligen som de tagit tag i saker efter många år med ekonomisk misskötsel, eller ”sju-åtta år av misär”, som RIK:s klubbchef Tony Larsson uttrycker det.
Men det ska då tilläggas att det där har jag hört många gånger förr. Sedan har det gått ett par år och så sitter klubbarna i skiten igen.
Men det är klart att det kan vända för enskilda föreningar.
För sju år sedan hade Kristianstad skulder på 1,3 miljoner kronor. I dag är man rikast i handbolls-Sverige.
Ystads IF och Alingsås har också gått genom stålbad.
Sävehof har den överlägset största omsättningen (52,7 miljoner) men då ska man ha i åtanke att 33 av miljonerna kommer från Partille Cup och man drar dessutom runt ett etablerat Champions League-lag på damsidan samt världens största ungdomsverksamhet inom den ramen.
Som jämförelse kan nämnas att Falkenbergs FF hade 30 miljoner i omsättning senaste räkenskapsåret (2015). Det var lägst i hela fotbollsallsvenskan.