Dags att granska din roll i haveriet, Löfven
M-veteranen: Total brist på ansvarskänsla gör dig olämplig som statsminister
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2017-07-27
DEBATT. Sverige genomgår en allvarlig kris. Det som började som säkerhetskris har blivit en förtroendekris för statsminister Stefan Löfven. Det står klart efter dagens presskonferens att statsministern saknar förståelse för situationen. Nu behöver Alliansen fortsatt driva på för att utkräva ansvar av regeringen och i synnerhet statsministern.
Stefan Löfven fortsätter gång på gång upprepa att inget fel har begåtts av honom själv eller hans regering och när han i dag ombildade regeringen vägrade han säga att Anders Ygeman (S) eller Anna Johansson (S) bär något som helst ansvar. Sveriges statsminister väljer svart på vitt att blunda för sitt eget ansvar och den egna regeringens ansvar för en av de värsta säkerhetskriser som drabbat Sverige – genom vår egen regerings agerande – i modern tid. Det är oacceptabelt.
Hur stora skadorna är vet vi inte och det kommer vi sannolikt aldrig att veta. Det vi däremot vet är att en främmande makt som redan i dag bedriver omfattande underrättelseverksamhet har fått eller riskerar att få tillgång till uppgifter som kan skada Sverige och svenska medborgare.
Andra aktörer än den ryska regimen kan också för olika ändamål ha fått tillgång till uppgifter som enligt svensk lag är skyddade just för att de ska vara skyddade för vår säkerhets skull.
Men Stefan Löfven har inte bett om ursäkt och ångrar ingenting. Inget fel har enligt statsministern begåtts. Hans totala brist på ansvarskänsla gör honom olämplig i sin roll. En regeringschef har alltid ett ansvar för att regeringens verksamhet koordineras, för att statsråd och verksamheter informerar varandra och för att själv vara informerad.
Låt oss inte heller glömma det faktum att Säpo inledde en förundersökning mot en statlig verkschef på grund av misstänkt brott mot svensk säkerhet utan att Sveriges statsminister höll sig informerad.
Enkelt uttryck, en kris som består i att en verkschef brutit mot svensk lag utan att regeringen har agerat förrän två år senare, och 18 månader efter det att Säpo inlett en förundersökning, försöker han göra till oppositionens ansvar. Det Sveriges statsminister säger är att det inte var deras fel, att de inget visste, men det som de visste kommunicerades inte samtidigt som alla åtgärder har vidtagits.
Det är uppenbart att de tre statsråd som oppositionen utpekat för misstroende har försummat sina uppgifter som regeringsledamöter. Det hjälper inte att en kan vara mer uppskattad än andra.
Frågan om misstroende handlar om mer grundläggande frågor än uppskattningen av enskilda statsråds politiska förmåga. Den handlar om att slå vakt om regeringsmakten.
Men det är också uppenbart att statsministern har en betydligt större roll i hela denna utveckling. Inte genom aktivitet och felaktiga beslut utan genom passivitet och frånvaro.
Statsministern har inte styrt regeringens arbete så som bör göras. Han har inte vetat, inte känt till och därför inte kunnat agera. Varför spelar ingen roll, må det vara för att de andra ministrarna inte tyckte det var meningsfullt att informera eller att de inte vågade. I slutet av dagen är det Stefan Löfven som inte följt eller haft kontroll över regeringens arbete. Så uppkom det han själv kallar ett haveri.
Det är nu centralt att konstitutionsutskottet går vidare med att granska statsministerns roll. Det är han som har ansvaret för den kris som har uppstått för Sverige och i hans regering. Inte oppositionen, hur gärna han än vill säga det.
Gunnar Hökmark, delegationsledare för Moderaterna i Europaparlamentet
Häng med i debatten och kommentera artikeln – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.